Remissvar på betänkandet ”Utbildning för elever i samhällsvård och fjärr- och distansundervisning” (SOU 2012:76)

Bakgrunden till förslaget är uppdraget att klarlägga om regleringen i frågor som rör utbildning för barn och ungdomar vid hem för vård eller boende (HVB), särskilda ungdomshem och sjukhus eller annan motsvarande institution behöver förtydligas. Utredningen ska även ge svar på om distansundervisning i vissa fall bör vara ett alternativ till reguljär undervisning för elever i de obligatoriska skolformerna samt gymnasieskolan och gymnasiesärskolan.

Riksförbundet Attention är en intresseorganisation för personer med neuropsykiatriska funktionshinder (NPF) och deras familjer. Vi företräder personer med egna funktionsnedsättningar, anhöriga och personal som möter våra grupper inom t.ex. skola, vård, socialtjänst, arbetsförmedling och försäkringskassa. Bland våra medlemmar finns personer med adhd, autismspektrumtillstånd (inklusive Aspergers syndrom), Tourettes syndrom och tvångssyndrom (OCD), språkstörningar samt personer med nedsatt förmåga att läsa, skriva och räkna.

Vi berör de utredningsförslag som vi bedömer har betydelse för våra målgrupper. Vi har tagit del av betänkandet och vill framföra följande synpunkter:

Ur Riksförbundet Attentions synvinkel har utredningen tagit sig an väldigt viktiga frågor. Genom de senaste årens forskning framkommer bilden att NPF kan vara en möjlig förklaring till de sociala, ekonomiska och hälsomässiga svårigheter som många invånare i Sverige har och som är särskilt utmärkande för den grupp barn och unga som utredningens förslag berör. Attention menar att barn och unga med NPF utgör en betydande andel av de barn och ungdomar som blir omhändertagna och ger nedan en kort bakgrundsbeskrivning.

Bakgrund

Som beskrivits tidigare ingår flera funktionsnedsättningar i begreppet NPF, men den som troligen är mest förekommande inom samhällsvård är adhd. Tills nyligen har adhd betraktats som en funktionsnedsättning som bara förekommit hos barn och ungdomar. Idag vet man att ca 60 % av dem som diagnostiseras i barndomen har betydande symtom som vuxna. Studier i Norge visar att bland personer med adhd har mindre än 25 % inkomster från reguljär sysselsättning jämfört med 78 % i den övriga befolkningen. De vanligaste problemen hos vuxna med adhd är depression (38%), drogmissbruk (28%) och alkoholmissbruk (23%). I Norge visar också studier att läkemedelsbehandling från barnsben nästan är en förutsättning för att en person med adhd ska befinna sig i reguljär sysselsättning. I en nyligen publicerad artikel från Karolinska institutet kunde forskarna visa att brottsligheten hos vuxna personer med adhd sjönk med 32 % under perioder då de tog läkemedel mot tillståndet jämfört med när de inte medicinerade.

Ökningen av antalet barn som behandlats med adhd-medicinering är relativt ny och uppföljande undersökningar har ännu inte genomförts för att visa om medicineringen leder till en minskning av depression och missbruk. Mycket tyder dock på detta. Det finns ingen anledning att tro att barn och ungdomar skulle reagera sämre på läkemedelsbehandling än vuxna.

Trots en ökande kunskap om adhd och autismspektrumtillstånd är dessa fortfarande underdiagnosticerade, vilket innebär att många individer saknar rätt diagnos och stöd. Detta leder till medicinska, och andra, följder. NPF har dessutom en stark ärftlig komponent, vilket innebär att det är större chans för ett barn att få funktionsnedsättningen om ena eller båda föräldrarna har den. Det är inte ovanligt att personen har flera av funktionsnedsättningarna samtidigt, exempelvis add och Aspergers syndrom eller adhd och dyslexi.

Även om NPF återfinns inom alla socialgrupper visar flera studier att NPF är överrepresenterade i socioekonomiskt utsatta grupper. ”Ett barn med adhd har sämre möjligheter att lyckas i skolan och i karriären. Därmed är det möjligt att fattiga familjer i högre grad har föräldrar med adhd och därmed också barn med adhd på grund av det genetiska arvet”, säger Stephen Faraone, en amerikansk psykolog och professor i psykiatri. En starkt bidragande orsak till arbetslöshet är psykisk ohälsa, och som den norska statistiken ovan visat utgör adhd en stor riskfaktor.

Riksförbundet Attention vill genom ovanstående lyfta fram den, enligt vår uppfattning, höga andelen barn och unga med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar inom samhällsvård. Många föräldrar med egna problem har en egen odiagnostiserad NPF, vilket som beskrivits ovan kan innebära arbetslöshet, psykisk ohälsa samt missbruk och kriminalitet, just de förhållanden som LVU bland annat tar sikte på och vill skydda barnet ifrån.

Riksförbundet gjorde under 2012 en egen enkät bland våra medlemmar för att få mer kunskap om våra medlemmars erfarenheter av omhändertaganden. Trots ett lågt deltagande kunde vi dra några slutsatser, bl a att det inte är ovanligt att personer som själva blivit omhändertagna under sin uppväxt har erfarenhet av att även deras barn omhändertas. Endast åtta av de tillfrågade (13 %) svarade att ungdomen fick den hjälp han eller hon behövde. På frågan om vilket stöd barnet/ungdomen fick svarade 44 % att de inte fått något stöd alls. Oavsett om det är sant eller ej visar det att placeringarna ofta upplevs som meningslösa och ineffektiva.

Utredningen berör även fjärr- och distansundervisning där personer med Aspergers syndrom och adhd är ofta förekommande. Personer med Aspergers har ofta problem rörande relationer till andra människor. Socialt umgänge kan vara en påfrestande ansträngning som kräver stor anpassning. Andra typiska drag är specialintressen, annorlunda språkhantering och svårigheter med snabba förändringar. Många är ovanligt stresskänsliga, psykiskt sårbara och har en tendens att utveckla psykiatriska symptom, i form av ångest, ångestattacker, tvångstankar/tvångshandlingar, depressioner eller fobier. I rätt miljö kan dock många av de egenskaper som är vanliga hos personer med Asperger vara en tillgång, t ex stor uthållighet och ovanligt god koncentrationsförmåga.

Personer som diagnostiseras med adhd eller Aspergers syndrom (autismspektrumstörning som det kommer att benämnas fr o m maj 2013) kan ha svårt i skolan. Det är inte ovanligt att skolans oförmåga att anpassa undervisning och sociala aktiviteter till elever med NPF leder till att eleven blir hemmasittare, något som vi närmare kommenterar under utredningens förslag kring distansundervisning (7.10.4).

Ladda ner hela remissvaret nedan.

Ladda ner