En stor del av Attentions arbete bedrivs i projektform. Just nu har vi följande pågående projekt: Äldrelyftet, Trots Allt!, Familjelyftet och Ung dialog. Dessa projekt spänner över livets alla skeden och berör många olika områden. Även om projekten har helt olika fokus och målgrupper, så ser vi att skolan är en återkommande röd tråd. I den här artikeln har våra projektledare skrivit texter som beskriver hur just skolan aktualiserats i deras respektive projekt.
Klara Cederqvist – Trots Allt!
Bakom varje störande beteende finns ett olöst problem eller en outvecklad färdighet (eller båda). ” – Ross W Greene
Hur ser vi på elever som ställer till bråk och besvär i skolan? Tycker vi att de behöver disciplineras mer eller tar vi oss tid att förstå och undersöka de bakomliggande faktorerna?
I Trots allt!-projektet vet vi att auktoritära förhållningssätt och bestraffningar tenderar att förvärra barnets beteendeproblem. Att ha en bra relation till de här barnen är superviktigt och grunden till allt. Därför vill vi dela med oss av Trotspyramiden – för att vi alla vuxna som träffar dessa barn behöver påminna oss emellanåt om hur vi ska bemöta dessa barn.
Fanny Eklund – Ung Dialog
Forskning visar entydigt att en fullföljd skolgång är en av de viktigaste skyddsfaktorerna för placerade barn och ungdomars hälsa och utveckling. Trots det sviktar stödet i skolan till de mest utsatta – placerade barn och unga med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF).
Attentions projekt Ung dialog har därför frågat ungdomarna om vad de behöver för att man ska få skolan att fungera när man är placerad.
Det här är de ungas önskemål:
- Vid placering eller flytt mellan boenden så borde socialtjänsten undvika skolbyte, jag ville gå kvar i min gamla skola
- Jag hade det jobbigt i skolan redan innan jag placerades och behöver stöd och hjälp från mitt boende för att hitta motivation och ork
- Det behövs mer kunskap om NPF inom samhällsvården och skola så att vi kan få samma förutsättningar som alla andra
- Det behövs mer samverkan, vi står ensamma och har ingen som hjälper oss med de anpassningar och stöd vi har rätt till
Trots att placerade barn och unga med NPF har samma rätt till skola och utbildning har de inte tillgång till stöd, anpassningar eller den omsorg som ofta är självklar för andra barn.
Elisabeth Sundström Graversen – Familjelyftet
Undersökningar som gjorts inom Attentions projekt Familjelyftet visar att många orosanmälningar kommer via skolan. Ofta gäller det barn med NPF med hög skolfrånvaro. I majoriteten av dessa fall är det inte föräldrarna som brister i föräldraförmåga. Det är snarare skolan som brister i sin förmåga att ge eleven det stöd som hen behöver. Den här typen av anmälningar skapar oro och frustration hemma hos familjerna helt i onödan. De befinner sig i en tillräckligt pressad familjesituation och behöver hjälp och stöd snarare än tillsyn och förmaningar. Dessutom skapar skolans frekventa orosanmälningar gällande frånvarande elever med NPF en onödigt hög arbetsbörda hos socialtjänsten.
Attentions projekt Familjelyftet har gjort filmer som tar upp just det här både utifrån socialsekreterarnas och föräldrarnas och perspektiv.
Se filmen med Oscar
Se filmen med Linda
Annika von Schmalensée – Äldrelyftet
”Skolan var en tung period då jag kände mig som att jag inte förstod det som alla andra greppade.” – En äldre med NPF, ur Äldrelyftets rapport.
Att allt inte var bättre förr är något som de äldre med NPF skriva under på. I Äldrelyftets enkätrapport med 467 röster från äldre med NPF-problematik beskriver många att det är en sorg att möta ålderdomen med en känsla av flera personliga misslyckanden. De flesta uttrycker att de hade behövt stöd och strategier tidigare för att få skolan att fungera bättre. Känslan av att vara annorlunda har ofta följt med genom hela livet men i många fall identifieras svårigheterna och utanförskapet vid skolstart.
”…det började redan i förskolan (“barnträdgård”) – det var ett helvete…” – En äldre med NPF ur Äldrelyftets rapport.
Andra beskriver hur utmaningarna blev tydliga först i puberteten och eskalerade under tonåren. Gemensamt för de flesta svar dock att skolgången på olika sätt varit tuff och inte sällan slutat med avbrutna högre studier som i vissa fall upptogs i senare ålder.
”Jag har sviter efter ett långt liv som missförstådd vilket gett konsekvensen att jag uppfattar mig ofta som dum och mycket besvärlig.” – En äldre med NPF ur Äldrelyftets rapport.
Jenny Kindgren – ansvarig anhörigstöd
Riksförbundet Attention öppnade under våren en rådgivande samtalstelefon för anhöriga. Efterfrågan på de samtal vi kunde ta emot var överväldigande och visar på det stora behov som finns bland anhöriga till någon med NPF.
I genomsnitt var 70% av samtalen från föräldrar med barn i grundskola och gymnasiet
De utryckte alla en stor förtvivlan över de stora utmaningar som skolan innebar för deras barn och för familjen i övrigt
Många vittnade om pedagoger som verkligen försöker stötta barnen men som inte får rätt förutsättningar att hjälpa deras barn på ett fullgott sätt enligt skollagen.
Cirka 80% av de föräldrar som ville få rådgivning kring skolan hade barn som helt eller delvis inte klarade av att vara i skolan men som ville vara där om förutsättningarna var annorlunda.
De flesta av föräldrarna vittande om hur mycket konflikter skolgången skapade i hemmet och i familjen.
Trots att Sverige ratificerade FN Barnkonvention redan 1990 och sedan lagstadgade den 1 januari 2020 ser vi på Attention tydliga tecken på att vår svenska skola idag inte kan leva upp till barnens fulla rättigheter. Det måste bli ändring på det! Riksförbundet Attention kämpar för ett fungerande liv med NPF, det gör vi genom att sprida kunskap om NPF och påverka beslutsfattare.