– Det höll mig vid liv, enkät om omhändertagna barn

Riksförbundet Attention har genomfört en medlemsundersökning om placerade barn och unga som placeras på s.k. HVB-hem och dylikt. Syftet med enkäten är att ge underlag till Attentions arbete med att förbättra ungdomsvården.

Undersökningen visar på stora förbättringsbehov inte minst när det gäller placerade barns skolgång samt tillämpningen av bestraffnings- och belöningsmetoder. I flera kommentarer påpekas att institutionen bara tillhandahållit en timmes undervisning per vecka eller undervisning i ämnen utanför skolplanen.

– Vi vet inte i vilken utsträckning nya skollagen har medfört förbättringar, men anser att detta är ett område som kräver fortsatt stort fokus från myndigheternas sida, säger Anki Sandberg, förbundsordförande. Det är också ett samhälleligt nederlag att så många barn och föräldrar uppger att placeringen inte leder till en förbättrad situation.

– Vi har också skickat undersökningen för kännedom till Socialstyrelsen, säger Anki Sandberg. Det är viktigt att visa på vad de som omhändertas har för egen uppfattning.

Enkäten

Förutom några inledande frågor för att ta reda på bakgrundsfakta ang. vem som besvarade enkäten, orsaken till omhändertagandet och hur lång tid omhändertagandet pågick frågade vi nedanstående 10 frågor:

  • Vilket stöd fick du/ditt barn under placeringen?
  • Om tvångsåtgärder/bestraffningsmetoder resp. belöningssystem användes
  • Fick du/ditt barn det hjälp han eller hon behövde?
  • Mådde du/ditt barn bättre efter att placeringen upphört?
  • Hur fungerade kontakten med Socialtjänsten inför och efter placeringen?
  • Var de ordningsregler som fanns tydliga och lätta att förstå?
  • Hur upplevde du bemötandet från personalen?
  • Hur skulle du sammanfatta din erfarenhet av placering inom sluten ungdomsvård?
  • Hur fungerade kontakten med ditt barn under placeringen?
  • Hur upplevde du bemötandet från personalen av dig som förälder?

I undersökningen har vi frågat efter både positiva och negativa erfarenheter av ordningsregler, behandlingsinsatser, bemötande från personal och möjligheten att upprätthålla kontakten mellan föräldrar och barn. Enkäten har besvarats både av ungdomar själva och av deras anhöriga. Hela resultatet redovisas i bilaga 1

Av de 64 svar vi fått har de flesta besvarats av mammor (40 svar), endast 5 har besvarats av pappor, resterande 18 svar kommer från ungdomarna själva. Vissa har svarat både i egenskap av förälder och tidigare omhändertagen. Väldigt få av dem som svarat är odelat positiva. Endast åtta (13 %) har svarat att ungdomen fick den hjälp han eller hon behövde. På frågan om vilket stöd barnet/ungdomen fått svarar 44 % att de inte fått något stöd alls. Oavsett om det är rättvist eller inte visar det att placeringarna ofta upplevs meningslösa och ineffektiva. En svarande skrev om omhändertagandet: ”Det höll mig vid liv”.

Av de svar som inkommit framgår att det finns stora brister och att majoriteten inte anser att de fått den hjälp som det har behövt.

Bestraffnings- och belöningssystem är vanliga men ungdomarna har svår att förstå ordningsreglerna. Majoriteten, över 60 % uppger att bemötandet från personalen var mindre bra eller dåligt/respektlöst.

Ladda ner


Dela detta: