Hur kan barn bli för dyra för skolan?

Det skrivs som vi alla vet ganska mycket om våra funktionsnedsättningar. Tyvärr handlar skriverierna mer om problem än lösningar och möjligheter. Friskolor som vägrar att ta emot elever med funktionsnedsättningar med hänvisning till kostnaden, trodde jag dock var något som vi skulle slippa se i och med den nya skollagen. Där poängteras ju att friskolor har samma ansvar som kommunala skolor.

Men nej. Häromdagen var det dags igen. Då kunde man läsa i Norrbottenskuriren att en elev med diagnoserna ADHD och autism anses för dyr för Norrskenets friskola. Av artikeln att döma har skolans insatser bestått av att pojken i fråga fått ”en resursperson”, ett uttryck som brukar användas när det stöd som sätts in är av mindre kvalificerat slag.

Efter flera personbyten bland dessa resurspersoner blev skolsituationen ohållbar och pojken mådde enligt mamman mycket dåligt. Av artikeln framgår att det som vanligt är det föräldrarna som får ta smällen genom att eleven måste hämtas tidigare, inte vill gå till skolan alls eller ska förmås byta skola. Det visade Attentions stora skolundersökning från i höstas.

I just det här fallet har skolans misslyckande övergått till en strid om pengar. Skolan har överklagat för att få mer pengar från kommunen till det stöd som behövs. Om skolan inte får mer pengar, menar rektorn att kommunen får ta över ansvaret.

Så här får det givetvis inte gå till, men det verkar inte trots nya lagar ha gått fram. I Attention har vi tagit fram ett faktablad som ska ge pressade familjer stöd. Läs gärna det om du hamnar i klinch med dina barn skola, se Faktablad om rätt till stöd i förskola och skola

Den sorgliga slutsats man tvingas dra är att det finns många beslutsfattare som anser att det är för dyrt att ge barn med funktionsnedsättning en fungerande skolgång. Det är ett vanligt problem i tredje världens länder, men ska vi verkligen behöva finna oss i detta i dagens Sverige?

 


Dela detta: