“Oacceptabelt att arbetsförmåga bedöms så olika”

Dagens regler kring rehabilitering är för oflexibla. Att arbetsförmedlingar och försäkringskassor gör egna och olika arbetsförmågebedömningar är orimligt och behöver få en lösning. Det är oacceptabelt att detta får fortgå. Detta skriver Attention, bland annat, i sitt svar till den nationella samordnaren för en välfungerande sjukskrivningsprocess.

Tidigare i år tillsattes en nationell samordnare för en välfungerande sjukskrivningsprocess. Samordnaren ska, med individens och samhällets bästa i fokus, främja samverkan mellan aktörerna i sjukskrivningsprocessen. Attention har, precis som flera andra patient- och brukarorganisationer, fått möjlighet att svara på frågor från samordnaren om sjukskrivningsprocessen och hur den fungerar idag.

Attention redovisar i sitt svar de brister organisationen i första hand ser i sjukskrivningsprocessens regelverk och i samverkan mellan de olika aktörerna i sjukskrivningsprocessen – dvs arbetsgivare, hälso- och sjukvård, Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen.

Ett avgörande och grundläggande problem, skriver Attention i sitt svar, är att arbetsförmedlingar och försäkringskassor gör egna och olika arbetsförmågebedömningar. Arbetsförmedlingen undersöker anställningsbarhet, det vill säga om personen är anställningsbar någonstans. Försäkringskassan bedömer om personen kan utföra ett arbete (oavsett om sådana jobb finns eller inte). Detta är orimligt och behöver få en lösning. Det gör att individen “faller mellan stolarna” och gör det svårt för personalen hos myndigheterna att samverka med varandra. Det är oacceptabelt att detta får pågå, anser Attention.

Idag får personer indragen sjukpenning trots att de inte är arbetsföra, vilket också handläggare inom Arbetsförmedlingen (AF) vittnar om. Försäkringskassans restriktivare tillämpning, i kombination med nya regler samt svårigheter att få intyg godkända, skapar stor osäkerhet och stress och ger dåliga förutsättningar för tillfrisknande, skriver Attention i sitt svar.

Särskilt personer med kognitiva svårigheter kommer i kläm i de bedömningar som görs, uppfattar Attention också. Stort eget ansvar läggs på individer som kan ha kognitiva svårigheter som innebär stora svårigheter att ”föra sin talan”, fylla i blanketter, skicka in blanketter i tid, komma på möte och så vidare.

En person med kognitiva nedsättningar har dessutom svårare att bevisa sin ”sjukdom” i jämförelse med personer som är fysiskt skadade eller genomgått en operation.

Läkaren måste gå på patientens berättelse, personen har kanske exempelvis ångestattacker, sömnsvårigheter, gråter mycket och mår dåligt. Men detta kan vara otillräckligt för Försäkringskassan som kan säga att det är en subjektiv bedömning och därmed avslår ansökan om sjukpenning.

När en person nekas sjukpenning eller sjukersättning hänvisas hen tillbaka till Arbetsförmedlingen, som då ofta måste hantera att Försäkringskassan nekat ersättning till en person som är sjuk eller funktionsnedsatt eller båda delarna och som har intyg från vården om detta. Här behövs mer samverkan mellan de två instanserna för att stödja de enskilda i den fortsatta processen.

Systemet behöver anpassas utifrån att många med stöd från socialförsäkringen har kognitiva svårigheter (av olika orsaker) och särskilda behov. Stöd från många olika aktörer behövs för att göra rehabiliteringen flexibel, möjliggöra andra arbetstider än endast 25%, 50%, 70% och 100%, samt för att göra arbetsplatser tillgängliga och anpassa arbetsuppgifter utifrån individernas funktionsnedsättnings- och livssituation. Om det fanns möjligheter för Försäkringskassan och vården att gå in mer aktivt med specialistkompetens och ge stöd till arbetsgivare och arbetstagare, skulle detta kunna bidra till att anpassningar och rehabilitering fungerade bättre.

Läs hela Attentions svar här

Vill du veta mer om samordnarens uppdrag, läs här


 

Stöd Attentions arbete — Bli medlem
Tillsammans med dig blir vi starkare!


Dela detta: