Mattteuträkning på en grön tavla

Debatt: Skolmyndigheter och skolor måste ta sitt ansvar på riktigt!

Varför låter vi barn slås ut från skolan?

(Eftersom debattexten just nu är låst bakom SvD:s betalvägg väljer vi att publicera hela texten i detta inlägg för er som inte kan läsa den)

Kalla Faktas reportage träffar hårt i magen. Det handlar om minst 5 500 barn som tidigt slås ur den skola som ska vara för alla. De är utbrända och slutkörda och många har funktionsnedsättningar som ADHD, autism och språkstörning. Vi vet att mörkertalet är stort och att det personliga lidandet är enormt. Hur kan detta tillåtas fortsätta?

I Sverige har 20 000 elever en ogiltig frånvaro (Skolinspektionens rapport från 2016) som innebär en risk för skolmisslyckande och framtida utanförskap. Kalla Faktas undersökning visar att åtminstone 5500 elever inte går till skolan alls. Vi vet att många av dessa har någon neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som ADHD, autism, språkstörning, Tourettes syndrom (NPF). De är utbrända och slutkörda på grund av att skolan inte förmår att möta deras behov. Trots att skollagen säger att alla elever ska få den undervisning och hjälp de behöver för att klara skolan. Och trots att prislappen för varje för ung människa som faller ur skolan är ofattbart stor.

Av Kalla Faktas reportage framgår att samhällets nota för dessa 5500 elever i värsta fall kan hamna på 30 miljarder kronor enligt beräkningar av nationalekonom Ingvar Nilsson.

Vi som har arbetat med frågan i många år kan fylla på med en ändlös räcka av personliga berättelser om barn och unga som blir hemma och isolerade. Föräldrarna vittnar om en lång och daglig kamp för att försöka få barnen till skolan, vilket leder till egen psykisk ohälsa och sjukskrivning.

Barn och unga med NPF är överrepresenterade bland elever med omfattande skolfrånvaro. Professionen bekräftar också den bilden. KIND (Center of Neurodevelopmental Disorders) vid Karolinska Institutet har till exempel arbetat i ett projekt i Salems kommun för att få elever tillbaka till skolan. Bland eleverna som de arbetade med hade 75 procent NPF.

Ändå saknas tillräcklig kunskap om NPF i skolan och beslut som säkrar stöd och anpassningar för gruppen. Vi intresseorganisationer har i flera enkätrapporter visat på katastrofsiffror för våra barn, såsom brister i stöd och kunskap men också alarmerande låg måluppfyllelse där endast 44 procent svarat att barnen har godkända betyg i matematik, svenska och engelska.

Dagens lärarutbildning innehåller ingen obligatorisk och så viktig kunskap om NPF. I en undersökning som KIND gjort, uppger 8 av 10 lärare att de inte fått någon NPF utbildning på högskolan. Kunskap som skulle hjälpa skolans personal i arbetet med att ge stöd till eleverna. Istället får vi fortfarande höra om förlegade synsätt där funktionsnedsättningarna inte tas på allvar. Att man anser att bristerna ligger hos föräldrarna och att barnen visst kan bara de ”skärper sig”.

Men kunskap finns att tillgå och ibland är lösningarna små och enkla, som exempelvis tydliga instruktioner, hjälp med att få struktur över dagen, påminnelsehantering, avgränsade uppgifter, brusreducerande hörlurar eller en lugn lunchsituation. Svårigheterna behöver dock kartläggas och stödet behöver vara individuellt.

Vi gör vad vi kan. Nu måste skolmyndigheter och kommuner ta sitt ansvar på riktigt och visa en ambitiös strategi för hur vi stoppar utslagningen i skolan.

 

Vi kräver av kommande regering:

  • Att omedelbart införa obligatorisk kunskap om NPF i lärarutbildningarna. Behoven är akuta.
  • Att se till att nationell statistik över frånvarande elever tas fram.

 

Vi kräver att varje skolhuvudman omedelbart:

  • Tar fram en långsiktig strategi för hur alla elever ska klara skolan och ha förutsättningar att trivas.
  • Genomför fortbildningsinsatser i NPF för samtliga skolans personal. (Specialpedagogiska skolmyndighetens utbildning NPF-studiepaket är kostnadsfri)
  • Ser över skolornas organisation så att den kan möta elever med funktionsnedsättningar samt framgångsrikt stödja de elever som behöver komma tillbaka. (se exempelvis Nytorpsmodellen)
  • Inför rutiner för att uppmärksamma och agera på frånvaro i ett tidigt skede.

 

Anki Sandberg, ordförande Riksförbundet Attention

Ulla Adolfsson, ordförande Autism- och Aspergerförbundet

Sven Bölte, professor i barn-och ungdomspsykiatrisk vetenskap, KIND, Karolinska Institutet

 

Även publicerat i Svenska Dagbladet 2018-12-06


Dela detta: