Riksförbundet Attention har träffat Socialstyrelsen för att berätta om våra medlemmars upplevelse av det integritetskränkande i att utsättas för rutinmässiga obligatoriska drogtester, dessutom i en utsträckning som inte drabbar andra patientgrupper. Testningen motiveras av att det finns en förhöjd risk för missbruk. Att vården gör upprepade drogtester onödigt ofta när det saknas tecken på drogproblematik finner vi oacceptabelt, vilket vi också får stöd i från Socialstyrelsen.
– Symptombild och samsjuklighet varierar mellan personer med ADHD. Vissa har eller har haft missbruksproblem, men det gäller långtifrån alla med ADHD. Hur ofta man behöver drogtesta för att säkerställa drogfrihet varierar därför och bör bedöms lämpligen på individnivå. Att drogtesta personer utan missbruksproblematik med täta intervall är inte ett effektivt sätt att prioritera. Personer med ADHD som har ett aktuellt missbruk, eller missbruk nära i tiden, behöver däremot en tätare uppföljning, säger Jonas Bergström, chef för enheten för patientsäkerhet vid Socialstyrelsen.
Ett syfte med mötet var att klargöra skälen till att drogtester genomförs. När det gäller drogtest inför utredning syftar de till att säkerställa drogfrihet så att inte symptom från ett missbruk misstas för ADHD-symptom. Vi får också medhåll i att vissa moment i en utredning, t.ex. anhörigintervjuer, ändå påbörjas, under tiden som vården stödjer personen i att bli drogfri.
Enligt Läkemedelsverkets behandlingsrekommendationer ska drogfrihet säkerställas inför och under behandling med narkotikaklassade ADHD -läkemedel. Detta främst på grund av CS-läkemedlens beroendeframkallande egenskaper och därmed ökade risker för felanvändning. Av Läkemedelsverkets bakgrundsdokumentation framgår att:
”Bland personer med ADHD förekommer skadligt bruk eller beroende av alkohol hos mellan 17 och 45 %, och för narkotika är motsvarande siffra upp till 30 %.” Drogtesterna syftar till att fånga upp personer som har ett beroende eller skadligt bruk, för att kunna erbjuda stöd och hjälp att komma ur missbruket, samtidigt som de får insatser för sin ADHD. Av behandlingsrekommendationerna framgår också att ”Patienter med ADHD och komplicerande samsjuklighet bör behandlas av läkare med särskild erfarenhet av den specifika problematiken.” samt att ”Förskrivning av CS-läkemedel till personer med ADHD och samtidigt skadligt bruk eller beroende bör endast göras av förskrivare med kunskap om handläggning av sådan samsjuklighet.”
Ett annat skäl för testning är langnings-/spridningsrisken. Det förekommer att det narkotikaklassade läkemedlet metylfenidat (ex. Concerta och Ritalin) säljs vidare. Socialstyrelsen har kunnat konstatera i en rapport att merparten av de gjorda beslagen har förskrivits i den svenska sjukvården. På mötet diskuterades även alternativ till övervakade urintest, såsom saliv- och utandningstester. Socialstyrelsen påpekade att urintesterna är betungande även för sjukvårdspersonalen och att det finns flera fördelar med att övergå till andra mindre integritetskränkande tester, om/när det finns lika säkra tester att tillgå. Dessa tester är nu under en snabb omvandling och vi på Attention hoppas att fler och fler kliniker skaffar den utrustning som krävs för att säkra testresultaten.
– Det var ett mycket bra möte, och vi är glada över att Socialstyrelsen uttrycker att de inte stödjer återkommande slentrianmässiga drogtester. Men vi behöver fortsätta arbetet med att förbättra vården i det här avseendet. Vi behöver veta mer om de medicinska riskerna kopplade till ADHD-läkemedel och intag av exempelvis alkohol. Det behöver tas fram tillgänglig patientinformation som tydligt informerar om skälen till testerna samt hur de ska genomföras. Arbetet med att ta fram och använda mindre integritetskränkande tester behöver också påskyndas. Nästa steg för oss är att kontakta Läkemedelsverket för ett möte, samt få upp dessa frågor på dagordningen i arbetet med det vård- och insatsprogram för ADHD som pågår inom SKL just nu, säger Anki Sandberg, ordförande Riksförbundet Attention.
Attention har under årens lopp vid flera tillfällen träffat Socialstyrelsen i den här frågan. Vi har också genom medlemskontakter, samtal med profession och en enklare undersökning hos landstingen kunnat konstaterar att omfattningen och frekvensen av tester varierar stort över landet.