Hur är det att åldras med adhd? Det sätter AnnKatrin Noreliusson, ordförande för Attention Hudiksvall ord på i sin krönika, där hon utifrån egna erfarenheter beskriver hur det är att åldras med adhd.
”Jag fattade för länge sen att det var adhd! Men varför sökte jag då inte hjälp förrän jag fyllt 59 år?”
Jo, jag sökte hjälp innan, men såhär var det… Mina barn utreddes för adhd när de var 7 respektive 11 år. Jag var då i 40 års åldern. Precis som för många familjer var det vår son som utreddes först. Under sonens utredningen fick BUP ta del av berättelsen om hans syster. Vårt uppmärksamma BUP-team rekommenderade oss att vår dotter skulle genomgå en utredning och mycket riktigt visade det sig att det var adhd som komplicerade hennes värld.
I den vevan började jag fundera en hel del på mig själv och mina tillkortakommanden under livet. Jag tog upp det med den kurator jag gick hos. Vi pratade mycket om barnens diagnos och hur vi kämpade hemma. Men hon viftade bort mina misstankar – ”Men AnnKatrin det är väl klart att det är svårt för dig när det jämt och ständigt är kaos hemma hos er.”
Idag vet jag att jag bidrog till en del av det kaoset.
Krönikan är publicerad på SMART-psykiatris blogg