Attention upplever dessvärre att debatten om skolan är lika aktuell nu som när vi startade vårt arbete för 21 år sedan. Det går segt och det är märkligt eftersom skolan är så viktig. Om vi har en nioårig skolplikt och matar våra barn med att framtiden är hopplös om man inte tar gymnasieexamen (kan vi sluta med det?!), så borde väl prio ett vara att skolan överhuvudtaget ska vara möjlig för alla som förväntas gå i den?
Vi är många NPF-föräldrar därute som stångat oss vimmelkantiga för att våra barn ska få tillgång till ett lärande som de kan ta till sig. Ett lärande som ska vara lustfyllt, anpassat efter förmågorna de har och bjuda in till en gemenskap där de såväl bidrar som får ta emot. I backspegeln kan vi se att barnen ofta fått nöja sig med en tummetott. Hastigt hopsnickrade lösningar och åtgärdsplaner som inte fullföljts eller inte ersatts om insatserna missat målet. Ibland har en insats fungerat tills något händer; det krävs bara att en lärare/eldsjäl säger upp sig eller bränner ut sig och plötsligt faller allt.
Utmattande att som anhörig stå bredvid
Vi föräldrar har brutit ihop och kommit igen. Gång på gång på gång på gång. Tills slut blir man som ett gammalt gummiband som blir lösare och lösare i stunsen. Till slut orkar man knappt bry sig om det där lustfyllda lärandet och nöjer sig med att barnet kommer till skolan. Är där. Orkar vara där. Så att man kan jobba och göra annat som faktiskt också måste göras.
Unga människor tappar tron på sig själva
Många av barnen orkade inte och blev ”hemmasittare” – alternativt skolsjuka. Skolans framfart gjorde i många fall saker svårare än de behövde vara. Spåren sitter kvar. Hos vissa för resten av livet. Varför tillåts det vara så här? Decennier efter decennier av unga människor som tappar tron på sig själv, på andra och som inte får chans att växa och lära på det sätt som de var ämnande?
Skolan måste göra om och göra rätt
Varför kliar det inte i fingrarna på samtliga som har något slags ansvar över skolan att ila tillbaka till ritbordet och börja om i stället för att backa bandet? För de enskilda eleverna kan inte bära ansvar för skolans oförmåga att möta dem. Skolan kan inte stå handfallen inför varje elev som visar sig behöva något annat än majoriteten. Det kan inte vara så att hjulen måste uppfinnas varje gång ett barns skolgång behöver någon form av anpassning för att fungera. För visst är det så att varje barn med NPF är unikt men samtidigt så finns det gemensamma svårigheter kopplade till NPF som ofta kan övervinnas med beprövade metoder.
Attention sätter ner foten med skolkampanj
Tills dess att skolan genomgår en nyorientering som välkomnar ALLA så fortsätter vi på Attention arbeta för förändring. Ett led i detta enträgna arbete är att vi hela september kommer fokusera på skolan i och med vår skolkampanj ”NPF-säkra skolan nu!”. Under de här veckorna kommer vi i våra kanaler sprida artiklar, filmer och föreläsningar om skolan, som vi hoppas och tror kommer göra skillnad för elever, föräldrar, lärare, omgivningen såväl som skolledare och politiker.