Johanna Schreiber är författare och journalist. Hon hittade glädjen i skrivande och läsning och och brinner för att fler med NPF ska få uppleva samma sak och tackade genast ja när Attention bjöd in henne att föreläsa om ämnet. Vi träffade Johanna inför föreläsningen och pratade mer om vad skrivandet betyder för henne.
Hej Johanna Schreiber, vad tycker du att skrivandet ger dig?
– Det korta svaret är: allt. Att skriva är det jag kan. Skrivandet är det roligaste jag vet, samtidigt som det sätter mat på bordet till mina barn. Jag har aldrig klarat av att plugga ordentligt, jag är oorganiserad och jag är värdelös på serviceyrken och omvårdnadsyrken. Jag är oerhört tacksam att jag till slut förstod att mitt största intresse även skulle kan vara mitt jobb!
Hur och när började du skriva?
– När vi fick en hemdator i mitten av 90-talet. Då var jag i 8-9-årsåldern. Min finmotorik var värdelös när jag var barn, och jag avskydde att skriva dagbok för hand. Men när jag satte mig framför tangentbordet hände något, när inte motoriken stod i vägen för alla tankar, texter och fantasier som ville ut!
Hittar du någon form av stöd i skrivandet när det kommer till att hantera din adhd?
– För mig har skrivandet alltid varit ett väldigt viktigt sätt att kommunicera med andra människor på. Jag är både väldigt verbal, och har väldigt låg impulskontroll. Precis som många andra med adhd har jag svårt att hålla tråden i ett samtal eller en diskussion, jag avbryter andra människor när de pratar och jag har dålig tidsuppfattning. Mina tankar, idéer och resonemang gör sig bättre som skrivna ord än som talade ord eftersom jag har större kontroll när jag skriver än när jag pratar.
– Det handlar inte bara om det skönlitterära och journalistiska skrivandet, utan även om att jag till exempel föredrar att reda ut en del konflikter i både privatlivet och arbetslivet via mail och sms. Det fungerar inte för alla, men för mig blir det ofta tydligare och trevligare vad jag vill och känner när jag skriver.
– För mig har både läsning och skrivande alltid varit den bästa formen av verklighetsflykt. Den gamla klyschan om att man skriver som bäst när man mår som sämst stämmer delvis på mig, eftersom jag ofta skriver för att fly in i en värld där livet är enklare och roligare, och där jag känner att jag har kontroll.
Vilken hjälp har du fått för att komma i mål med ditt skrivande?
– Jag samarbetar med väldigt strukturerade och organiserade personer. Min redaktör är ett under av struktur, och min agent är också väldigt noggrann med deadlines och med uppföljning. Precis som inom alla yrken där man jobbar i grupp är det viktigt att ha en sammansättning av personligheter som kompletterar varandra.
Hur tänker du kring prestationsstress när det kommer till skrivande?
– Att man inte ska känna stress! I slutänden är allt du skriver bara för din egen skull. Jag har skrivit färdigt ungefär 10 böcker, men att jag har påbörjat 100. Det finns en mening med allt du skriver, även om det inte blir färdigt. Du lär dig om dig själv, om andra, och öppnar en ventil för tankar och känslor som vill och behöver komma ut.
Vad hoppas du att de som ser din föreläsning kommer att ta med sig från den?
Att både skrivande och läsning är fantastiskt för människor med ADHD och autism som vill kunna fly in i, eller skapa världar där vi har kontroll. Och att det är ett fantastiskt sätt att kommunicera med andra människor på!