Attention träffade Elvira Niklasson, barnmorska på Farstas barnmorskemottagning för att få veta mer om vad de ser i mötet med blivande mammor med NPF.

Upplever ni att ni möter många kvinnor med NPF i ert arbete?

– Vi möter gravida med olika bakgrund och förutsättningar. På Farsta BMM möter vi många som kommer från olika länder, vi möter de som har det socialt välordnat och de som har det mycket svårt socialt. Ett flertal har psykisk ohälsa och inte sällan NPF-diagnoser. Främst ADD/ADHD men även autismspektrum. 

 Tycker du att det är en viktig grupp att uppmärksamma och isåfall varför?

– Jag tänker att alla är viktiga att uppmärksamma och att en diagnos/funktionsvariation yttrar sig så olika för varje individ. Många, tänker jag, känner sig stigmatiserade och har oro för att bli ifrågasatta vilket kan leda till att de eventuellt inte vågar öppna upp och uttrycka oro inför kommande föräldraskap. Det gör det extra viktigt att vi är icke dömande, har kunskap och kan vägleda de som behöver extra stöd för att undvika onödigt lidande. Många med NPF- diagnos tänker jag har extra behov av kontinuitet, framförhållning, att kunna få varsamt stöd gällande kommande föräldraskap och de förändringar som det innebär på så många plan. Viktigt är att se över vad de har för stöd omkring sig och att man behöver fundera tillsammans om det kommer och behövas något utökat stöd då de får barn. 

Upplever ni att kvinnor vågar vara öppna med sina NPF-diagnoser eller kan det finnas en rädsla för att framstå som en sämre mamma om man ”blottar” sig?

– Det händer nog att en del inte vill berätta på grund av rädsla. Vi har en otrolig förmån på mödravården då vi har långa regelbundna kontakter med de gravida. Jag tänker att vi behöver många gånger skapa ett förtroendekapital vilket vi ofta får efter vi träffats flera gånger att det kan ta lite tid innan de vågar berätta.  Det är en av de största omställningarna i livet att bli förälder för alla men att det kan vara mer utmanande för de med NPF-diagnos. Det är viktigt att förbereda alla oavsett om hen har någon funktionsvariation eller ej, att vi även behöver normalisera påverkan av störd sömn, ändrade rutiner, mindre egentid. Det är viktigt att vi har med oss att de med NPF kan ha svårare med de förändringarna och att man kan fråga under graviditeten hur de själva tänker kring hur föräldraskapet kan påverka och vad som man kan göra underlätta.

 Upplever du att kvinnor med NPF har en större hormonpåverkan än andra?

– Detta har jag inte så mycket kunskap kring men det är intressant, många har ju påverkan på sitt själsliga mående i menscykeln jag tänker gällande preventivmedel att många har god effekt av att långcykelanvändning med p-piller till exempel. När det gäller gravida så upplever jag att vissa mår mycket bättre men även de som tycker att det är svårt att hantera de kroppsliga förändringarna som sker, illamående, trötthet, att inte ha kontroll på kroppen. 

 Vilket stöd kan ni ge kvinnor med NPF som kommer till er?

– Vi handhar alla gravida enligt vårt basprogram. De med särskilda behov som identifierats har vi möjlighet att boka in extra besök för. Vi skriver ibland remiss till psykiatrin. Vi har även tvärprofessionellt samverkansteam med BVC, psykiatri och socialtjänst där vi kan ta upp ärenden.

 Finns det något du önskar att ni kunde gör mer för gruppen mammor med NPF?

– Jag vet att habiliteringen har en hel del stöd att erbjuda. Jag tycker de skulle komma ut till mödrahälsovården och ge information så att vi kan få en ökad förståelse kunna möta upp de som har behov av utökat stöd. Eventuellt utforma en informationsfolder för gravida/nyblivna föräldrar med NP diagnos som vi kan ha på mödravården och dela ut. Att de skulle kunna ha föräldragrupper. 

– Jag tänker att vi kan behöva längre besökstid, vanligtvis har vi 30 minuters besök då mycket skall hinnas med, medicinska kontroller, avstämning kring mående och social situation.

Har ni fått någon slags utbildning/handledning om kvinnor och NPF?

– Vi har regelbunden handledning där vi drar ärenden som är svåra att handha själva men jag tänker att vi skulle behöva mer utbildning kring NPF-diagnoser.