Köerna till BUP är ett gammalt problem som trots statliga satsningar och ambitioner från regeringen består. Regionerna menar att köerna bland annat beror på ett ökat söktryck. Inte heller detta är något nytt och nu kritiseras de återigen.
– Vi har gång på gång påpekat att barn och unga får vänta alldeles för länge på barnpsykiatrisk vård, säger Anki Sandberg förbundsordförande för Attention. Köerna till BUP måste bort. De långa väntetiderna gör att problemen förvärras. Både barn och föräldrar mår dåligt av att inte får det stöd som de behöver. I slutänden behöver de mer stöd än om de fått hjälp tidigt.
Köerna får förödande konsekvenser
Många reagerar mot den bristande tillgängligheten till BUP och anmälningar till Inspektionen för vård och omsorg (IVO) har duggat tätt. Över fyrtio gånger de fem senaste åren har barn- och ungdomspsykiatrin kritiserats för att barn och unga fått vänta för länge på vård. Våra medlemmar vittnar också om att man inte får några insatser under väntetiden. Köerna försämrar för alla, både personal och patienter. De ökar på den psykiska ohälsan och bryter ned barnen och deras föräldrar.
Detta händer trots att det finns en förstärkt vårdgaranti för barn och unga som innebär att de som söker hjälp hos BUP ska få en första bedömning inom 30 dagar och inom ytterligare 30 dagar ska den behandling eller utredning man beslutat göra inledas.
Attentions förslag på åtgärder
Attention har tidigare påpekat att ensidiga kösatsningar inte löser situationen. Vi har efterlyst en nationell handlingsplan som visar hur samhället kan jobba långsiktigt och tillsammans för att stödja barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och andra barn som har ökad risk att utveckla psykisk ohälsa. Trots att flera lösningar är kända, har det varit svårt att gå från ord till handling. Här är några exempel på åtgärder som skulle göra verklig skillnad:
- Involvera förskolan och skolan genom att satsa på kompetensutveckling riktad till personal och skolledare. De som dagligen möter barn som har en neuropsykiatriska funktionsnedsättningar behöver större förståelse för deras behov och kunna göra enklare anpassningar direkt.
- Se över utbildningarna för läkare, psykologer, pedagoger, socionomer och andra relevanta professioner för att öka kompetens om NPF bland nyutexaminerade.
- Bygg ut elevhälsan så att den får reella möjligheter att arbeta förebyggande, stödja lärarna i att arbeta inkluderande och utgöra en första linje vid mindre allvarliga tillstånd. Det ska vara enkelt att komma i kontakt med en specialpedagog, kurator, psykolog eller någon annan som snabbt kan fånga upp vad problemen bottnar i.
- Se till att hjälp och stöd blir tillgängligt i vården omedelbart och på den nivå som behövs, även i väntan på diagnos.
- Förenkla stöd- och vårdkedjor och stärk samverkan mellan aktörer genom tydliga och bindande överenskommelser, så att inga barn och deras familjer faller mellan stolarna.
- Kvalitetssäkra, individanpassa och följ upp insatserna för att ge bästa möjliga stöd.
- Stöd och bygg ut forskningen och implementeringen av den enligt utmaningens storlek. Diskussionen kring barns psykiska hälsa måste föras konstruktivt och baseras på vetenskap och beprövad erfarenhet, där experter, intresseorganisationer och familjerna involveras i beslutsprocesserna.
BUP:s köer är symptom på ett systemfel. Vi efterlyser ett helhetsgrepp och för att lösa denna viktiga samhällsutmaning.