John har en spretig CV. Han har jobbat på Burger King, inom vården, på ett snickeri, städat, kört budbil, jobbat på krogen drivit eget karaokeföretag. Hans adhd har varit en följeslagare inom arbetslivet som både hjälpt, men framför allt stjälpt.
John fick sin adhd-diagnos när han var 34 år. Sedan dess har det hänt en hel del saker som gör det enklare för John att klara av arbetet idag, nästan 10 år senare. Förutom att han blivit hjälpt av medicinering, så har hans fördjupade självinsikt förenklat hans arbetsliv en hel del.
Är öppen med sin diagnos
När han börjar på ett nytt jobb är han oftast öppen med sin diagnos och berättar vad han behöver för att fungera.
– Jag säger direkt att jag har adhd. Jag kommer ställa många frågor. Många säger ”vad bra att du säger det”. De har större förståelse när jag kommer och frågar samma sak fyra gånger. Då vet de bakgrunden till varför jag gör det. Och jag slipper skämmas, berättar han.
Han berättar också tidigt vad han behöver för att fungera, vilket också brukar uppskattas.
– Jag är nog ganska tydlig med att jag behöver struktur, enkla riktlinjer, klar kommunikation raka rör helt enkelt, det är det som funkar. Börjar man linda in saker så flyger min adhd-hjärna i väg, berättar John.
Att vara ny på jobbet är en utmaning
Att lära sig alla nya saker på ett nytt jobb är oerhört stressigt för John.
– Då är det så många andra nya intryck. Allt måste vara supertydligt för mig. Det blir enklare om jag får allt förklarat i sektioner, sedan kan jag bygga ihop det till en helhet i mitt eget tempo, säger han.
Det tar också lite längre tid för John att lära sig nya arbetsuppgifter.
– En kollega utan adhd kanske behöver 2-3 pass sig för att lära sig att komma in, jag behöver minst den dubbla tiden, säger han.
Nu vet han vilken typ av jobb som passar
Det har igenom åren blivit tydligt för John vilka jobb som passar honom. Är det för komplext och för många parallella moment blir det för svårt och han slutar på grund av det. Blir det för enkelt börjar han snabbt känna sig uttråkad och slutar på grund av det.
– Jag är en social person och gillar att träffa människor! Så det är de sociala jobben som funkar bäst för mig. Det spelar egentligen ingen roll om det är som nu inom vården, eller på krogen eller i budbilen. Att sitta på kontor är tråkigt och inget för mig, säger han.
Aldrig fått stöd på arbetet
När John får frågan om han fått något stöd på arbetsmarknaden blir han uppriktigt förvånad
– Va!? Finns det något stöd att få som vuxen? Jag vet ju att min son som har diagnos får stöd i skolan, men jag har aldrig blivit erbjuden nåt sånt på jobbet. Jag fick min medicin och så var det typ ”nästa!”, säger han.
När han samlat sig efter överraskningen om att det finns möjlighet att få stöd i arbetslivet, så kommer han fram till att det bästa stödet skulle nog främst vara att kunskapen om adhd ökade på arbetsplatserna.
– Jamen, om folk visste mer om adhd skulle det ju bli enklare. Det borde finnas utbildning om adhd på arbetsplatserna. Det hade också varit bra om en person blev utsedd att vara den som kan ge en pekning i rätt riktning. Också förklara när något kanske inte blev så bra. Någon att luta sig emot i stället för att ensam bege sig ut på hal is, säger han eftertänksamt.