Kriget i Ukraina påverkar oss alla på olika sätt. För barn och unga med NPF som kanske har svårt att sätta ord på sina känslor eller lätt slukas upp av nyheterna kan det bli extra tufft. Attention kontaktade därför psykologen Therese Allvar för att få råd om hur man bäst pratar med barnen om kriget.
Barn som har svårt att uttrycka sina känslor och tankar kan i stället visa sin oro och stress genom ett förändrat beteende. Vuxna behöver vara observanta på beteenden som kan vara symtom och tecken på att något stressar barnet, säger psykologen Therese Allvar.
– Ett stressat och oroligt barn med svårigheter att förmedla känslor i ord, kan exempelvis visa ökad rastlöshet och problem att varva ner vid läggning. Stress, rädsla och oro påverkar ofta sömnen. Ibland förekommer mardrömmar och mer uppvaknanden. Stunden vid läggning är ofta dagens enda lugna tillfälle, då orostankar kan växa sig starkare. Ett barn kan fundera mycket i ensamhet och exempelvis tänka: Blir det krig i Sverige?
Kom ihåg ritpratet
Therese Allvar har lång erfarenhet inom habiliteringen och möten med barn, unga och deras familjer. Hon betonar att du som förälder främst behöver bekräfta barnet:
– Som vuxen kan du behöva ta initiativ till samtal, utforska vad som pågår inuti och trygga barnet. Genom att bekräfta barnets känslor, vet vi att stressnivån sjunker. Tryggheten ökar när barnet känner sig förstådd och lyssnad till. Som förälder kan du exempelvis inleda sådana samtal med ord som: ”Jag tycker att det verkar som att du är orolig” eller ”Jag undrar om du är orolig”.
Genom ritprat kan barnet få hjälp att förmedla sig och sätta ord på sina känslor, säger hon.
– Inför läggning kan du som förälder ta hjälp av papper och penna, rita en streckgubbe med tankebubblor som förmedlar barnets funderingar. Fråga exempelvis: Hur känns det i kroppen? Som förälder får du en uppfattning om vad som pågår inuti barnet och därmed ökad förståelse för vad ditt barn behöver. Alla knep vi lärt oss tidigare med våra barn ska vi återanvända i tunga perioder.
Bortom ord
Vi vuxna behöver ofta bli bättre på att förstärka pratet men minska pratflödet, konstaterar hon.
– Det betyder att vi i samtal med barn behöver banta ned vårt språk. Vi vuxna är experter på att brodera orden, prata för länge och för mycket. Det kan vara betydelsefullt att påminna sig om vikten av den fysiska närvaron. Vid läggning kan du ge extra tid bredvid ditt barn. Vuxna måste ansvara för att möta barnet för att veta hur vi ska stötta.
Kanske bär du som vuxen själv på oro och rädsla inför kriget och medias rapportering:
– Det är viktigt att du som vuxen tar ansvar för ditt eget mående, säger Allvar. Kanske behöver du fråga dig: Vad mår jag bra av? Kan jag prata med någon? Hur mycket nyheter behöver jag egentligen ta del av?
Viktiga vardagen
För de barn som blir uppslukade av kriget och all information är det viktigt att som förälder tillsammans med barnet skapa struktur. Vad trängs undan när barnet går upp i sitt intresse?
– Som förälder kan du försöka att återinföra sådant som tidigare var viktigt, som en kvällspromenad. Genom att återinföra bekanta aktiviteter som barnet uppskattar minskar på sikt intensiteten och frekvensen av ett visst beteende. Som förälder är det lätt att uppmana barn att sluta med ett oönskat beteende, men tjat fungerar inte. Vi behöver skapa strukturer och kompromisser. Vad kan vi ersätta tiden med, vad kan vi fylla på med?
Många familjer har använt sig av olika slags scheman. I tuffa perioder kan det vara dags att återinföra strukturer som har fungerat tidigare. En trygg vardag är avlastande för barnet, fortsätter Allvar:
– Vi vuxna glömmer ofta de enkla hjälpmedlen, när vi själva blir stressade. Att skapa struktur för ett intresse har många gjort tidigare, kanske är det dags att se över ett schema? Om ett barn har blivit helt uppslukat av kriget i Ukraina och situationen blir för jobbig, be om hjälp. Sök stöd i form av någon slags samtalskontakt och aktivera nätverket runt omkring familjen.
Samtalsutrymme i skolan
Som vuxen är det viktigt att skapa utrymme för samtal, men alla barn känner inte oro för kriget som för många kan uppfattas äga rum väldigt långt bort.
– Var lyhörd och uppmärksam. Ta initiativ till samtal vid ett lugnt tillfälle, då visar du barnet att du är närvarande och mottaglig för barnets tankar. Om barnet inte fångar upp dina frågor, då kanske barnet inte just då är så berörd.
Vuxenvärlden behöver hålla ihop för att trygga barnen, menar Allvar. Alla vuxna i skolan behöver påminna sig om det viktiga relationsskapandet och betydelsen av att vara tydlig.
– Barnen pratar med varandra, ser klipp om kriget på sociala medier och annan media. Barnen vet vad som pågår, men kan behöva hjälp att få saklig information och utrymme där de får ställa sina frågor. Mitt råd till vuxna i skolan är absolut att tala med eleverna, men kom ihåg att vardagen är viktigast! Titta gärna tillsammans med eleverna på programmet Lilla Aktuellt med efterföljande stund för samtal och reflektioner.
Text: Caroline Jonsson