I början på året skickade Attention ut en enkät till sina medlemmar som har NPF och är över 18 år med frågor om vård och stöd. Det är en dyster bild som vi kan utläsa i enkätsvaren. Oacceptabelt långa köer till utredning, icke fungerande samverkan och låg grad av delaktighet och många som “faller mellan stolarna”.
Resultaten i korthet
Oacceptabelt långa köer
Attention har i många år arbetat för att minska köerna till neuropsykiatriska utredningar och insatser. Vår enkät visar att köerna består och att majoriteten, 53 % av de vuxna över 18 år, får vänta mer än 6 månader på en utredning. De som fått en utredning inom 6 månader har i många fall gått via privata aktörer, annan region eller t.o.m. till Danmark. Oftast görs detta på eget initiativ just på grund av de långa väntetiderna.
De vanligaste insatserna
Den vanligaste insatsen som ges är läkemedelsbehandling, 68 %. Därefter kommer basutbildning om funktionsnedsättning, som når 34%. Knappt hälften, 48 %, uppger att vårdens insatser har varit till viss nytta men att de hade önskat ytterligare insatser i form av till exempel samtalsstöd och psykologisk behandling. Av de 26 % som upplever att vården har varit till stor nytta så finns det en korrelation med att de har fått tillgång till mer vård än enbart medicin och basutbildning.
Orsaker till missnöje
De flesta, 75 %, anser att de helt eller delvis har fått ett gott bemötande från vården, men 22 % upplever att de har fått ett dåligt bemötande. Missnöjet beror främst på att man upplever vården som ojämn och att det skiljer sig från mottagning till mottagning men även vem man där möter. Hög personalomsättning gör att man ofta måste byta läkare, bollas runt, glöms bort och faller mellan stolar.
Om socialtjänstens insatser
Av de svarande så saknar majoriteten, 66 %, insatser från socialtjänsten, vissa av dessa hade önskat stöd medan andra inte ser ett behov av detta. Av dem som har insatser upplever 22 % att de inte har blivit hjälpta av dem. Missnöjet förklaras ofta med att det finns bristande kunskap om NPF, bristande flexibilitet och anpassningar och en bristande organisation. 18 % upplever att de har fått ett dåligt bemötande från socialtjänsten. Av de svarande var det 14 % som upplevde att socialtjänstens insatser har varit till stor hjälpt. Ju mer omfattande insatser man är beviljad desto nöjdare är man med stödet. Mest nöjda är de svarande med boendestöd och kontaktperson. Här beskrivs insatserna ofta som att de har haft en avgörande roll för att man ska ha en fungerande vardag.
SIP verkar ha glömts bort
Av vår undersökning framgår att det behövs bättre vård och stöd till personer med NPF både inom vård och socialtjänst. Det behövs även en bättre samverkan däremellan. Av de svarande så är det enbart 7 % som har erfarenhet av Samordnad individuell plan (SIP) och av dessa upplever hela 42 % ett missnöje med planen.
Ovanligt att känna sig delaktig
Det är bara 10 % som uppger att de har känt sig mycket delaktiga i framtagandet av sina planer. Det är en siffra som är alarmerande. Om man ser närmare på de som är nöjda så ser man att hela 97 % av dessa känner att vårdens insatser har varit till stor nytta eller hjälpt till viss del. Här känner sig även 88 % nöjda med socialtjänstens insatser. Det belyser vikten av delaktighet. Tyvärr upplever få att de tillåts bli delaktiga trots att det är ett lagkrav.