På adhd-kursen Pegasus blandas anhöriga och personer med egen diagnos. Kursledaren Lotta har också ADHD. Genom att bjuda på sig själv försöker hon hjälpa andra till ökad självinsikt. Träffarna präglas av gemenskap och många igenkännande skratt.
Lotta är 63 år, socialpedagog och arbetar som ungdomsrådgivare på Familjeresurs Varberg där hon möter familjer med NPF och drogproblematik. Hon har själv haft ett tufft liv, har kroniskt PTSD och fick diagnosen grav ADHD för 12 år sedan efter att ha känt sig annorlunda sedan hon var liten. Det var Lottas egen psykolog som värvade henne som ledare för Pegasus:
– Förmodligen för att jag är så bra på att prata, säger Lotta och skrattar. Men jag ville inte först. Jag tvekade på min förmåga och tänkte att det är väl ingen som vill lyssna på mig och min historia. Men sen tänkte jag att det här är en spännande utmaning och att om jag kan tillföra något genom att berätta om mina erfarenheter så vill jag göra det.
Mer dialog än föreläsning
Pegasus är uppbyggt kring åtta kurstillfällen som fokuserar på åtta olika aspekter av livet med ADHD. Varje del leds av en person som har specialistkunskaper inom det området. Lotta leder det femte tillfället som handlar om att leva med ADHD. Hon delar med sig av egna erfarenheter och försöker få deltagarna så delaktiga som möjligt.
– Jag pratar med dem och inte för dem. Ofta blir det mer dialog än föreläsning. Att jag ställer frågor och uppmuntrar deltagarna att bidra med sina reflektioner. Jag kan berätta något som hänt mig, sedan delar någon annan med sig av en liknande upplevelse, så att vi sen kan skratta och komma insikt tillsammans.
Lotta vill visa att det går att skapa förändring genom att vända dåliga erfarenheter till lärdomar. Att hon själv har ADHD tror hon gör det lättare för deltagarna att ta till sig.
– Jag är en som fattar hur det är. Det skapar igenkänning och gör innehållet begripligt. Jag brukar till exempel berätta om svårigheterna med att ha ADHD och jobba som socialarbetare och hur jag får ihop det.
Lotta ser humor som en befriande kraft när man samtalar om svåra saker. Hon gå in för att bjuda på sig själv och träffarna präglas av många skratt, samtidigt som deltagarna också går hem med nya insikter.
– Jag brukar ge exempel på hur jag inte kan hålla tyst om mina åsikter fast jag borde, eller inte hålla mig från att köpa något jag fått för mig att jag ska ha. Det är kul och folk skrattar, men det leder också till reflektion. Jag vill skapa en medvetenhet om att det är impulserna som styr och hur svårt det är att hålla igen, men också insikt om att man faktiskt kan lära sig hantera dem.
Problemlösning tillsammans med anhöriga
Att anhöriga är med är en stor fördel, tycker Lotta. De får chans att zooma ut och försöka förstå situationer de stör sig på tillsammans med sin närstående.
– Då brukar de kunna se svårigheterna klarare. Varför något ledde till konflikt, varför personen inte kom upp eller vaknade irriterad. De får också möjlighet att upptäcka nya sätt att bemöta. Ofta vill man som anhörig lösa problemen, men det är kanske inte alltid det man ska göra. I stället kan man lyssna in och bekräfta och se vad som händer då.
Använder egna erfarenheter för att hjälpa andra
Lotta ser rollen som kursledare som en möjlighet att göra något bra av sina egna motgångar. Hon använder sig själv som en form av uppslagsverk för kursinnehållet.
– Efter många år har jag insett att jag har ett värde och jag vill sprida den känslan. Ge fler förståelse för sig själva. Skapa hoppfullhet. Visa att hur jävligt det än är så kan man förändra och få ett liv som är bra. Nu när jag ändå fått de här jävla diagnoserna kan jag lika gärna göra något positivt med det!
Hon har varit ledare sedan 2016 så hon är varm i kläderna. Men ibland ställs hon inför utmaningar – som att behöva stå emot sina starka impulser:
– En gång kom en man som käftade emot allt jag sa. Min första impuls var att gå igång, men istället var jag lågaffektiv och bekräftade hans upplevelse. Då såg jag hur han sjönk allt längre ner i fåtöljen. Jag berättade för honom hur jag stått emot min impuls och jag tror han lärde sig något. Jag fick i alla fall ett väldigt hjärtligt hejdå!
Just att lämna kursen med ett leende är inget ovanligt för Lottas deltagare. Utvärderingarna brukar vara väldigt positiva och många går hem fyllda med energi.
– Jag förstår dem, säger Lotta utan att ta åt sig all ära för egen del. Kursen är välstrukturerad och målgruppsanpassad och jag hade önskat att den fanns när jag fick diagnos!
Om Pegasus:
Pegasus är en gruppbehandling i form av en ADHD-kurs som vuxna med egen diagnos kan gå tillsammans med sina anhöriga. Kursen ger en möjlighet till erfarenhetsutbyte mellan kursdeltagare, förståelse för sig själv i relation till ADHD och för hur diagnosen påverkar de närståendes situation.
PEGASUS-kursen består av 8 kurstillfällen med följande teman:
- Adhd hos vuxna – en introduktion
- Läkemedelsbehandling och psykologisk behandling
- Livsstilsfaktorer: kost, motion, sömn och stress
- Struktur och hjälpmedel i vardagen
- Att få diagnos i vuxen ålder – acceptans och förändring
- Adhd i relationer
- Adhd i arbetslivet
- Samhällets stöd.
Text: Linnéa Rosenberg Foto: Privat