I övergången mellan fängelse och frihet fick Daniel sina diagnoser och ökad självkännedom. KBT-terapi, medicinering, meditation och musik kom att bli livsviktigt för honom.
– Jag kommer aldrig sluta med musiken, på samma sätt som jag aldrig gav upp drömmen om ett meningsfullt liv, säger han.
Daniel Knapasjö fick diagnoserna adhd och autism för två år sedan när han befann sig inom kriminalvårdens utslussning – övergången mellan fängelse och frihet:
– Att genomföra en NPF-utredning innanför murarna var inte möjligt. Före mitt straff hade jag fått många remisser för utredning, men ingenting hände. På den tiden bar jag både på offermentalitet och ilska, så jag tolkade detta som att ingen ville hjälpa mig och kände mig förorättad.
Till slutet av oktober
September 2017 befann han sig på sin personliga botten. Han kände ingen glädje för någonting, inte ens till musiken. Daniel gav ett löfte till sig själv om att ge livet en chans ytterligare en månad, till slutet av oktober. Om inget förändrades, ville han inte längre leva.
– Innan jag åkte in, mådde jag skit. Jag såg ingen utväg. En dryg vecka efter mitt beslut, stod polisen i min lägenhet. Tidigare föraktade jag folk som slängde sig med uttryck som: ”Sök och du skall finna”. Jag föraktar inte dem längre. I Malmös arrest kände jag lättnad. Vad skönt, nu händer det någonting. Jag bestämde mig för att börja må så bra som möjligt, så ofta som möjligt. Hade jag inte haft den inställningen, hade inget hjälpt. Jag gjorde ett val att inte ge upp, att ta emot all hjälp jag kunde få.
Har lämnat offermentaliteten
KBT blev en hjälp till självkännedom, han började förstå mekanismerna bakom hans fungerande:
– Jag har genomgått KBT-behandling både innanför och utanför murarna. Kunskap om sig själv underlättar om man är som mig. KBT har varit en guldgruva, jag har lärt mig att allt är upp till mig. Viktigast för mig har varit min inställning, att inte längre kliva in i offermentaliteten. Hade jag inte tagit det beslutet, hade jag fortsatt att ducka för ansvar och tycka synd om mig själv.
KBT-terapeuten blev ett utomstående bollplank, någon som objektivt lyssnade till hans berättelse och som hjälpte honom ur tankefällor och låsningar:
– Tankarna kidnappar inte längre mina känslor. När jag beskrev mina triggers, som utlöste starka känslor som ilska eller sorg, kunde terapeuten hjälpa mig ur mina föreställningar om hur saker och ting skulle vara.
– Jag blev uppmärksam på att jag låste mig vid förutfattade meningar, och förstod att jag kan styra hur jag uppfattar händelser. Nu väljer jag att tolka min omgivning mer kärleksfullt.
Tänker skevt och blixtsnabbt
Meditation, att öva sig i acceptans och fokus på livet just nu, samt självhjälpslitteratur har varit andra viktiga byggstenar:
– Jag levde enbart i mitt huvud och visste inte hur jag skulle ta mig ut. Ständigt önskade jag att jag var född någon annanstans och levde ett annat liv. Utan KBT-terapi, medicinering och fängelsestraffet – där jag fick tiden jag behövde för att samla mig – så hade jag inte levt idag. Efter år av kriminalitet och missbruk har jag lyckats anpassa livet till mig. Mitt universum, ”min lilla bubbla”, fungerar äntligen i den ”stora bubblan” som är samhället.
När situationer uppstår som upplevs negativa, har Daniel lärt sig att ta ett steg tillbaka:
– Det låter som en klyscha, men för mig handlar det om liv eller död, hur jag betraktar min omvärld. Jag tänker inte bara skevt, utan även blixtsnabbt. Jag måste vara observant på mina tankar och räkna mina välsignelser, i stället för mina problem. Om tanken tar mig till ett negativt spår tar jag mig själv tillbaka och tänker på min fästmö, vårt hem, hunden och kaninen och återgår till målet: min musik.
”Ge inte upp”
Daniels hyperfokus, kopplat till autismen, handlar om musik. Under artistnamnet Daniel de Kay har han som 33-åring funnit vägen för hans fortsatta liv:
– Jag har alltid fått höra att det är fel på mig. Som barn önskade jag att någon kunde berätta vad som var fel, så jag kunde göra något åt det. Med ökad kunskap om mina diagnoser och min vilja att ta mig över alla hinder har jag insett att min väg är musiken. Jag har plockat russinen ur kakan, verktyg som resonerar med mig från självhjälp till professionellt stöd. Jag vet hur jag dämpar mina vassa kanter.
Musikproduktionen befinner sig just nu på högsta växel. Daniel de Kay ska i väg på spelningar, filma musikvideos och därefter albumsläpp:
– Jag kommer aldrig sluta med musiken, på samma sätt som jag aldrig gav upp drömmen om ett meningsfullt liv. Efter mitt fängelsestraff har jag på kort tid byggt upp mitt liv och även lanserat mig själv som låtskrivare. Tack vare medicineringen och en helt ny livsåskådning med hjälp av terapi och litteratur, har jag ett bättre liv än någonsin. Jag vet att den som mest behöver hjälp, kanske har svårast att få den, men ge inte upp.
Lyssna på Daniels musik via spotify.
Text: Caroline Jonsson Foto: Privat