Therese Allvar arbetar som psykolog på Psykologpartners.
Det kan vara tufft när saker inte blir som man tänkt. Sommarharmonin aldrig infinner sig – hur kan man tänka då?
Ja, det här känner många igen sig i. Förväntningarna är ofta höga och i traditionella och sociala media visas en himla massa härliga sommarbilder på människor som verkar ha en sommar som hämtad ur en Pripps blå-reklam med Tomas Ledin-soundtrack. Det är lätt att vi dras med i de där bilderna och tron på att det är så sommaren ska vara. Att det är så ”alla andra” har det. I själva verket är det inte så, utan människor väljer ju ofta att visa upp väldigt förskönande bilder…och inte bilden på tvätthögen eller bilkön på väg till resmålet. Inte heller får vi se bilder på förälderns sammanbrott på stranden när matsäcken plötsligt invaderas av getingar, två barn kissar på sig samtidigt och hunden stuckit iväg för att jaga en stackars svan…
Det jag vill förmedla är att den där sommarharmonin är rätt orimlig både att uppnå och behålla över en ledighet, och att ”alla andra” nog inte har det så himla härligt hela tiden som det kan verka.
Det jag vill förmedla är att den där sommarharmonin är rätt orimlig både att uppnå och behålla över en ledighet, och att ”alla andra” nog inte har det så himla härligt hela tiden som det kan verka.
Den ökade stressen som ledighet kan medföra i NPF-familjer kommer också risk för ökade problematiska beteenden hos både stora och små vilket kan leda till konflikter. Man har mycket att vinna på att vara lite realist och att prata om hur man i sin familj behöver ”göra ledigt” för att det ska bli så bra som möjligt och stressen så låg som möjligt och planera in tid för återhämtning för alla i familjen. För att ledigheten ska bli ok så behöver man göra anpassningar, kanske kan man bara göra en av de där tre utflykterna som man hade velat – annars blir det för ansträngande och barnet får inte den återhämtning som det så väl behöver.
Så försök att vara lite juste mot dig själv; fokusera på de grejer som faktiskt blev bra och att be om hjälp när det är slitigt. Att vara en familj med NPF innebär att man alltid kommer att behöva tänka till lite extra och anpassa både sina dagar och sina förväntningar, och det kan vara jättetungt att både medge det för sig själv och att berätta om det för andra. Det är lätt att man får skuldkänslor för att man tycker att det kan vara jobbigt och ansträngande att vara med sin familj, och de känslorna behöver vi se och jobba med. Vi kan älska att vara lediga med vår familj, och inte vilja ha det på något annat sätt och samtidigt tycka att det är jättejobbigt…och det är helt ok. Så var lite juste mot sig själv, be om hjälp, påminna sig om att den perfekta sommaren är helt ouppnåelig för alla andra också, ta en tupplur och se de där fina stunderna som faktiskt blev av…