Skola, socialtjänst och BUP i Hisingen hade på varsitt håll länge noterat att det skett en ökning av elever som hamnat i problematisk skolfrånvaro. Det var tydligt att en helhetssyn behövdes. Sagt och gjort, så startades ”TIPS-teamet” 2019 med medel från Västra Götalandsregionen med mål att arbeta främjande och förebyggande med barn- och unga i problematisk skolfrånvaro.
Nu har TIPS-teamet funnits i drygt tre år det har varit 10 mellanstadieskolor i en stadsdelsförvaltning på Hisingen som har deltagit. Projektets sista år siktar teamet på att sprida och utveckla sitt arbetssätt till fler skolor. Förhoppningen är att detta samverkande teamarbete ska bli en grundverksamhet som fler skolor kan ta del av. I teamet arbetar man inte bara med barn med NPF som har problematisk skolfrånvaro, men merparten av barnen de träffar har NPF och/eller oro och ångest.
Flera professioner har kommit varandra närmre
Teamets professioner är anställda i olika förvaltningar och består av en mix av skolpsykologer, BUP- och primärvårds psykologer, socionomer, specialpedagog, ungdomshandledare, fältsekreterare och fysioterapeuter. Det är just i det tvärprofessionella som styrkan i teamet finns.
– Det aktiverar samordning och samverkan på riktigt. Vi kommer från olika verksamheter och kan aktivera insatser på olika håll, undviker resonemanget kring att förskjuta ansvaret till någon annan – det blir ett gemensamt ansvar, berättar TIPS-teamets projektledare Helena Engström.
Teamet får uppdrag via rektor eller elevhälsan och med samtycke från vårdnadshavare. Att utreda och kartlägga är en framgångsfaktor i arbetet. Då ges möjlighet att lyfta in de olika perspektiven från respektive profession och område och situation i barnets vardag. Kartläggningsmodellen kommer från början från ett annat projekt och så har strukturen utvecklats utifrån de behov som teamet ser. När teamet gjort en första gemensam kartläggning, så fortsätter respektive profession kartlägga tillsammans med skola, elev och vårdnadshavare.
– Tanken är på sikt att skolan mer självständigt ska kunna göra kartläggningarna utifrån den modell som finns, berättar Helena.
Det som framkommit under kartläggningarna
TIPS-teamet ser tydligt att det finns vissa mönster som urskilt sig när kartläggningarna gjorts. Det är exempelvis vanligt att bytet av stadie i skolan kan göra så att skolfrånvaron eskalerar. Mycket handlar också om att eleven upplever en otrygghet i skolan. De känner att ingen tar emot dem i skolan, att de inte får tillräckliga individuella anpassningar eller får den struktur och förberedelser de behöver. Många upplever skolmiljön som tuff med för mycket yttre stimuli och dåligt anpassade lokaler. Dessutom vittnar många om att det förekommer ett hårt socialt klimat på många skolor.
TIPS-teamet tycker man inte ska vänta med att kartlägga tills allt kraschat, utan i stället så tidigt som möjligt.
– Det är mycket viktigt att eleven känner sig saknad vid minsta frånvaro och att man snabbt tar det första samtalet. Visionen framåt är att skolorna tidigt ska uppmärksamma frånvaron och samverka med andra aktörer som tex socialtjänsten. Vid frånvaro vet vi att det är framgångsrikt att tidigt använda kartläggningsmatrisen, säger Helena.
Steget efter kartläggningen
När kartläggningen är klar är det dags för teamet att återigen tvärprofessionellt mötas kring eleven. Tillsammans med skola och vårdnadshavare gör de upp en plan och ofta resulterar det i ett SIP-möte.
Föräldrarna har igenom hela processen en fast kontakt med en socionom, medan barnet försöker knytas närmre skolan i första hand.
– Vi i teamet arbetar för att de som är nära barnet i skolan ska skapa bra relationer och låta barnet vara delaktig i processen. Det är viktigt med förutsägbarhet tex betydelsefullt att barnet vet vem hen ska gå till. Det är så värdefullt att någon följer upp, utvärderar tillsammans med barnet, säger Helena.
Det har dock visat sig vara svårt att få till detta på grund av resursbrist. Om kontakten mellan skola och familj fungerar finns stora vinster – både för barn och skola. Genom att fråga barnen och föräldrarna, kan man komma mycket långt, berättar Helena.
Samverkan i nästa steg har inte alltid varit naturligt och enkelt. I TIPS-teamet har de under sina projektår tvingats närmare varandra, vilket varit väldigt givande.
– Vi inom teamet vet att det går och ser hoppfullt på att detta tvärprofessionella arbetssätt kommer fortsätta i kommunen och regionen framöver. Det finns en vilja att göra och lösa tillsammans, säger Helena.
Slutsatser som TIPS-teamet dragit
Det är för tidigt att dra några specifika slutsatser kring hur det gått med de 44 elever de hittills arbetat med inom teamet.
– Det vi kan säga är att majoriteten har fått en högre närvaro, Det tycker vi är en positiv utveckling även om alla barnen kanske inte är tillbaka på heltid. Vi ser också att en del aldrig kommer tillbaka till ordinarie skola, utan hittar en annan skolform som fungerar bättre. Vad som är målet är individuellt, säger Helena.
Det finns flera framgångsfaktorer i hur teamet arbetat som de gärna delar med sig av. Förutom vikten av samsyn och samordning, så framhäver de hur viktigt det är att involvera föräldrarna i arbetet kring barnet. De har också sett att det är värdefullt att skaffa sig en helhetssyn på barnets hela tillvaro och dygn, eftersom både psykisk-, fysisk och social hälsa spelar stor roll. Att göra barnet delaktig, utan orimliga krav är också något teamet sett leder till framsteg. Det finns egentligen inga ”quick-fix”-åtgärder som teamet kan tipsa om, utan att arbeta med den här elevgruppen kräver tid.
– Detta är en långsiktig process med små framsteg. Det gäller att ha både tid och tålamod, säger Helena.
Text & Foto: Nina Norén