Projektet Ung dialog presenterades på årets Socionomdagar i föreläsningen ”Lyssna på mig!”. Röster från placerade barn och unga med NPF förmedlades av Attentions projektledare Fanny Eklund och Jacqueline Hellman Treschow, tillsammans med ungdomarna Matilda och Olivia från projektets expertgrupp. ”En socialsekreterare bör först skapa en bra relation, så att ungdomen själv vill skapa en förändring”, säger Matilda.
Socionomdagarna – mötesplatsen för kvalificerat socialt arbete, ägde rum 22 – 23 november i Stockholm. Attention medverkade med monter och tre föreläsningar där man lyfte NPF ur olika perspektiv – samhällsvård, SIP och arbetsmarknad.
I juni 2020 startade arvsfondsprojekt Ung dialog. Projektet arbetar för att placerade barn och unga med NPF ska bli mer delaktiga, få ett ökat inflytande och bättre livskvalité när de vårdas utanför hemmet.
”Aldrig någon plan för mig”
Barn och unga med NPF är överrepresenterade i samhällsvården. Trots det saknas kunskap om vad placerade unga med NPF behöver för att kunna vara delaktiga i sin egen vård och behandling. Fanny Eklund och Jacqueline Hellman Treschow betonar att ungas röster varit i fokus i projektet. Matilda 20 år, är en av expertgruppens deltagare som delar sina erfarenheter inför publiken:
– Jag var placerad under fyra år. Vardagen var ostabil, jag visste aldrig var jag skulle hamna eller vad som skulle hända. Socialtjänsten visste inte heller. Det fanns aldrig någon plan för mig. Jag hade behövt struktur, kommunikation och att socialtjänsten hade tät kontakt med mig. Men de ringde mig aldrig så ofta som jag behövde. Ingen lyssnade, jag är här idag för att någon äntligen lyssnar på mig.
Önskan: att någon bryr sig
Projektledare Fanny berättar att de i rapporten: ”Var ska jag hamna?” – Röster från placerade barn och unga med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, samlat 100 röster från unga mellan 14 – 25 år. Hon konstaterar att Matildas önskan om att bli lyssnad på i mötet med sin socialsekreterare eller på sitt HVB- eller familjehem är något hon delar med de flesta placerade barn och unga:
– Vad säger placerade unga själva är viktigt? Svaren från unga var samstämmiga: Att bli lyssnad på, vara delaktig i sociala relationer och samspel, känna trygghet och få stöd och bemötande anpassat utifrån sina behov. Tidiga insatser, anpassningar och omgivningens bemötande är avgörande.
Jacqueline betonar att status på relationsskapandet måste värderas högre inom socialtjänsten. Placerade barn och ungas högsta önskan är att bli visad omtanke, kärlek och intresse:
– Att vilja att någon bryr sig – det är ganska lite unga ber om. Denna önskan är grunden till allt, och en förutsättning för att kunna tillgodogöra sig behandling. Vuxna som möter dessa unga behöver lära känna individens behov, lyssna, höra av sig, vara nyfiken och fråga hur den unge mår. Information och kommunikation måste stärkas. Många unga vet inte vad SiS eller HVB innebär, förrän man är placerad. De känner inte till sina rättigheter och får ingen förberedelse inför möten.
Att omsätta önskemål i praktiken
Under föreläsningen förmedlar Attentions medarbetare erfarenheter från projektet, ungas upplevelser och besvarar frågan: ”Hur omsätter vi ungas önskemål i praktiken, i det vardagliga sociala arbetet?”
– Vi behöver vara kreativa, men samtidigt inte krångla till det. Visa omtanke, var kortfattad i möten – säg bara exakt vad du vill förmedla. Använd schema, bildstöd och tydliga verbala instruktioner. Skapa förutsägbarhet och begriplighet. Låt unga få hjälp av en stödperson i möten. Påminn, följ upp och bekräfta att den unge förstår. Livet är kaos när man står inför en placering, i detta skede är det ännu viktigare med tydlig information.
Jacqueline betonar vikten av konkreta mål och delmål i vårdplan och genomförandeplan. Hon berättar om en ungdom vars mål var ”att inte få ett utbrott”:
– Det är vi vuxna som måste vara ansvariga för att skapa en miljö som inte framkallar utbrott. Involvera barnen i planen, skapa tydliga mål som unga förstår och kan påverka.
”Jag hade behövt att inte bli lämnad”
Olivia 21 år delar sina erfarenheter inför åhörarna. Hon var placerad mellan 16 – 21 års ålder:
– Jag blev placerad på HVB-hem för att mamma inte kunde ta hand om mig. Mitt mående hade gått överstyr. Åren som följde var en bergochdalbana med akuta flyttar till jour- och familjehem, stödboende och SiS-hem. Jag hade behövt att inte bli lämnad. Om jag exempelvis självskadade, sade boendet upp placeringen. Endast en gång önskade jag att flytta, då jag ville till ett jourhem. Jag hade kontakt med så många instanser, men på SIP-möten kom man aldrig fram till något. Jag hade behövt ett upplägg, och att något hände efter mötet.
Matilda återkommer till den bristande informationen:
– Jag hade behövt förberedelse och trygghet. Många vet inte vad ett HVB-hem är förrän man placeras. Det visste inte jag heller. Jag var inlagd inom psykiatrin när socialtjänsten sa att jag skulle flytta. Jag undrade: Varför? Hur länge? ”Vi åker dit så blir det bra”, fick jag höra. En socialsekreterare bör först skapa en bra relation, så att ungdomen själv vill skapa en förändring. Inför placering är det viktigt att socialtjänsten ger information som ungdomen förstår. Läs inte bara ett papper om mig. Träffa mig, bilda dig en egen uppfattning.
”Stor gemensam utmaning”
Åhörare i publiken delar sina tankar:
– En fantastiskt bra föreläsning, väldigt viktigt att få lyssna till de unga som medverkade. Alltför ofta talar man om ungas delaktighet, utan att involvera målgruppen. Samtidigt kan jag känna frustration över att kunskapen fortfarande är så låg. Jag jobbade med dessa unga för 30 år sen, fortfarande saknas metoder som är anpassade för unga med NPF. Visst talas det mer om NPF, men boenden och behandlingar inkluderar fortfarande inte deras behov. Vi har en stor gemensam utmaning.
Läs mer:
För mer information om projektet Ung dialog samt rapporterna ”Var ska jag hamna?” – Röster från placerade barn och unga med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar” och ”Vad är det för fel på dig?” – Tjejer med NPF på SiS: www.attention.se/om-oss/vara-projekt/ung-dialog/
Text & foto: Caroline Jonsson