Landets scoutkårer växer för åttonde året på raken, och Gävle Södra Scoutkår är inget undantag. Sedan 2017 har kåren, som är den största av fyra i Gävle, växt med 265 procent. Tillväxten kom i samband med att scoutkåren började jobba mer med inkludering, vilket har gjort att många barn med särskilda behov trivs och stannar kvar – tillväxten består nämligen främst i att det är få som slutar. 

Klas Backlund är en av de ledare som har drivit förändringsarbetet. Hans 15-åriga dotter Signe, som också är scout i kåren, har adhd och Klas kunde ta med både sin privata erfarenhet och sina lärdomar från föräldrakurser in i verksamheten. Många av scouterna i Gävle Södra scoutkår har någon typ av NPF-problematik.

   – Många föräldrar till barn med diagnoser har varit engagerade de senaste åren och har därför kunnat ge sin infallsvinkel på behov och anpassningar. Men vi jobbar med individuella anpassningar i verksamheten hela tiden och för alla, det behöver man inte ha en diagnos för, säger Klas. 

   Kåren är ute nästan hela tiden och jobbar mycket med händerna, de lär medan de gör och ägnar mycket tid åt samarbete.

   – Att elda och laga mat ute gillar de flesta, så det gör vi mycket. Men knopar har många inte tålamod med, så där ligger vi lågt, säger Klas.

Äventyrskväll i kåren 

Det viskas och fnissas och det stänker från gummistövlar på pirriga fötter. Upptäckarna Skogsfåglarna och Skogsdjuren i Gävle Södra scoutkår ska på äventyrskväll ute i den oktobermörka skogen. Temat är att ta guldet från den girige sheriffen av Nottingham och ge till det fattiga folket, det tycker alla är ett rättvist koncept för kvällens rollspel. 

      Ledaren Klas förklarar reglerna och berättar att den scoutpatrull som samlar ihop mest till de fattiga blir utnämnda till folkets hjältar. Samarbete lönar sig. Väl i skogen far scouter och scoutledare över stock och sten. Det förhandlas, mutas och skrattas. Sheriffen vid lägerelden, scoutledaren Roger, har en utmanande uppgift att inte låta sig luras av Robin Hoods klyftiga rövare. Sheriffens brynja glänser i lägerelden och ibland rycker barnen i hans mantel, fintar honom att titta bort när de plockar guldet från marken.

   – Vakter! De smiter med mitt guld! ropar Roger förgäves.

Petter älskar scouterna

Där ute i den mörka skogen, mitt under pågående äventyr träffar vi en scout som heter Petter. Han är 11 år och det här är hans fjärde år som scout. Han har adhd och har hittat sin plats i Gävle Södra Scoutkår. 

   – Jag älskar scouterna! Hajker är roligast, då man får sova utomhus i tält. Då är man trött och avslappnad när man kommer hem.

   Petter vill själv bli scoutledare.

  – Ojojoj, jag skulle älska att få fler barn att vara med i scouterna. Och eftersom jag har adhd kan det kanske finnas andra som har liknande diagnoser som vill bli scouter.

   Det enda han inte gillar med scouting är knopar. Han pekar på sitt knopmärke på skjortan.

  – Jag tränade en hel vecka för att få det här – och nu kommer jag inte ens ihåg hur jag gjorde!

Så här anpassar kåren sin verksamhet

Klas och hans ledarkollegor har själva funderat på vilka framgångsfaktorer som har gjort att Gävle Södra scoutkår har växt så kraftigt. Glädje, integration, inflytande och att man tar plats lokalt är några av nycklarna, tror han.

   – Vi jobbar också i ett utsatt område och att vi är på plats utomhus på kvällarna, året runt, gör att det blir ett lugn, säger Klas.
   Kåren har dessutom delat in sina åldersgrupper efter skolans årskurser, till skillnad från många scoutkårer som har blandade åldrar. Det ger en viktig och välbehövlig kontinuitet för många.

   – Vi lägger också mycket tid och energi på de enskilda patrullerna, att få ihop de barn som vi tror har förutsättningar att förstå varandra.
   Mindre grupper, fler ledare per barn och korta samlingar har varit andra sätt att få fler att trivas och stanna kvar i gruppen. Fokus på lek och tävling har sorterats bort och knoparna har de legat lågt med. Stegring är också något som scouterna generellt jobbar med, vilket innebär att scouterna ska få lagom utmaningar hela tiden. Därför ser ledarna till att alltid ha nytt innehåll på mötena. 

   – Det är viktigt med variation och utmaningar för alla, och för våra barn med diagnoser är det extra mycket så att har du samma möte två gånger kommer de inte tillbaka. Men här får alla istället använda sina specialistkunskaper. Hittar man motivationsnyckeln så kan de här barnen överträffa alla förväntningar. 

Klockan åtta är äventyrskvällen i Sherwoodskogen slut, guldet är inväxlat till rejäla sedelhögar och en patrull är utsedd till folkets hjältar. Några blev diskvalificerade efter att ha hämtat pengar direkt från banken. Alla är blöta, trötta och nöjda.

Tre röster om Gävle Södra Scoutkår:

Klas Backlund, scoutledare:
Klas Backlund tror att nyckeln till att många känner sig inkluderade och vill stanna med Gävle Södra scoutkår är just bredden och att de arbetar tydligt med struktur, men också att strukturen är anpassningsbar.

  – Vi har mycket på scoutmenyn. Man ska känna att man har en bred patrull och att alla har en plats och tillhör. Det stärker självkänslan enormt och gör att man kommer på mötena, igen och igen. Det är bra för alla barn, men särskilt för dem diagnos. 

Linda Porali, scoutförälder
Linda är mamma till Simon, 12 år, som har Fragilt X-syndrom, ADHD och autism. Simon har varit i kåren sedan andra klass.

   – Simon tycker att scouterna är underbart, han älskar att vara ute och klättra – och att paddla! Och här får han vara med på sitt vis i ett sammanhang. Han säger ofta tvärnej till saker vi ska göra, men när vi ber honom ta på sig scoutskjortan säger han bara javisst, nu åker vi! Det har varit helt fantastiskt att se den utvecklingen. 


Signe Backlund, 15, scout:
Signe är en av de äldsta aktiva i kåren som fortfarande är scout. Hon har ADHD och scouterna hjälper henne att balansera när tillvaron är stressig, som i skolan. 

   – Efter en scoutdag är jag trött och törstig, för att jag pratar så mycket – men glad och nöjd. Jag brukar somna bra de nätterna då jag har scoutat också.
   Det bästa med scouterna är det tajta kompisgänget och att man hela tiden får chansen att utvecklas och lära sig mer avancerade saker. 

   – Det finns något för alla i scouterna, om man gillar att elda, eller pyssla eller knopa – eller programmera. 

Text & Foto: Johanna Aggestam