Ungdomar från Attentions arvsfondsprojekt Ung dialog har träffat socialtjänstministern Camilla Waltersson Grönvall för att berätta om deras erfarenheter av att ha neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) och vara placerad. 

Den 25 april blev Ung dialogs projektmedarbetare Fanny Eklund och Jacqueline Treschow, tillsammans med fem ungdomar från projektets expertgrupp inbjudna till Socialdepartementet för att ha möte med socialtjänstministern Camilla Waltersson Grönvall.

Under mötet berättade ungdomarna om sina erfarenheter av att ha adhd och autism och vara placerad. Här lyfte man bristerna i samhällsvården och avsaknaden av ett förebyggande arbete.  

En av de största utmaningarna som ungdomarna lyfte fram under mötet var bristen på kunskap och förståelse för NPF – från förskola och skola till socialtjänst och samhällsvården.

Denna brist på kunskap leder till att de inte fått den hjälp och det stöd de behöver. De har blivit utan behandling vilket i sin tur förvärrar deras situation och placeringen blir endast förvaring. Som i sin tur leder till en negativ spiral av utanförskap och psykisk ohälsa. Det blir här tydligt att samhällsvården som ska vara samhällets yttersta skyddsnät brister. 

För att komma till rätta med bristen på kunskap om NPF så föreslår ungdomarna att kunskap om NPF blir en obligatorisk del i socionomutbildningen. Alla som arbetar inom vård, förskola, skola, samhällsvården och socialtjänst ska få utbildning om NPF – där särskilt fokus i ett kunskapslyft bör ligga på flickor med NPF. Utveckla mer specialiserade insatser och vårdformer för barn med NPF, psykosociala svårigheter och/eller psykisk ohälsa där man tillgodoser hela barnets vårdbehov.

Vad hade ni gjort om ni var socialtjänstminister?

Under mötet frågar Camilla ungdomarna ”Vad hade ni gjort om ni satt i min stol och var socialtjänstminister?” 

Det här svarar ungdomarna:

  • Ställa krav personlig lämplighet och kunskap om NPF hos familjehem, behandlingspersonal och socialsekreterare.  
  • Ställa krav på att man börjar värdera det relationskapande arbetet inom socialt arbete och behandlingsarbete som det viktigaste arbetet. 
  • Ställa krav på att socialsekreterare behöver informera barn och unga så att de kan få en förutsägbarhet och tydlighet i deras vardag. Anpassa information och kommunikation efter barnets behov.  
  • Börja lyssna på barn och unga, väg in deras åsikter och gör de delaktiga i planeringen – från placering till genomförandeplaner och vårdplaner.
  • Formulera om socialtjänstlagens ”bör” till ”ska” för att säkerställa att alla barn och unga får den hjälp, stöd och vård de har rätt till. Det är för godtyckligt idag. 
  • Se över föräldrarätten så att barn och unga vid behov kan få diagnos, hjälp och vård utan att föräldrarna kan motsätter sig detta. 
  • Utveckla mer specialiserade insatser och vårdformer för barn med NPF, psykosociala svårigheter och/eller psykisk ohälsa där man tillgodoser hela barnets vårdbehov.

Mötet avslutas med att Ung dialog lämnar över en lista med förbättringsförslag och projektets rapporter. Camilla bjuder in till ett uppföljande möte för att diskutera förbättringsförslag och konstruktiva lösningar på de brister som finns i samhällsvården.