Vad vill skolministern göra åt att många barn med NPF hamnar i problematisk skolfrånvaro? Den frågan ställde företrädare för Attention samtidigt som de överlämnade boken Tusen tomma skolbänkar och Attentions nya skolrapport.
Det är inte första gången som Attention uppvaktar skolminister Lotta Edholm. Vi har tidigare pratat med henne om hur problematisk skolfrånvaro ofta drabbar barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF). När vi den här gången besöker hennes mötesrum, får hon prata med en som vet vad det handlar om.
Leonardo Möller Flores har egen erfarenhet av problematisk skolfrånvaro, och är en av ungdomarna som är intervjuade i boken Tusen tomma skolbänkar. På ministerns kontor berättade han om sin egen historia och skickade med till ministern hur oerhört viktigt det är att skolan ser individen och anpassar sig efter den.
På frågan om vad hon vill göra för alla barn med NPF som är eller riskerar att hamna i problematisk frånvaro svarade Lotta Edholm:
– Rent konkret så behövs det fler små undervisningsgrupper med utbildad personal. Det behövs också att insatser sätts in tidigt, där är svensk skola dålig i dag.
Tusen tomma skolbänkar är framtagen inom ramen för projektet Vägen tillbaka som syftar just till att ge en röst åt de drabbade barnen och föräldrarna. Projektet har också samlat på goda exempel och sprider kunskap om problematisk skolfrånvaro både till skolor och familjer. I mötet med skolministern var också projektledare Susanne Berneklint med. Hon sammanfattade projektet och berättade hur det har lett fram till boken där barnens egna röster blir hörda.
Det är ingen nyhet att barn och unga med NPF är extra drabbade av problematisk skolfrånvaro, som en följd av bristande stöd och anpassningar. Eftersom detta är tydligt i vår senaste skolrapport passade förbundsordförande Anki Sandberg på att lämna ett exemplar av den till ministern, samtidigt som hon förde fram Attentions krav bland annat på nationell frånvarostatistik.