Skolskjutningen i Örebro sänder chockvågor över hela landet. Det är ett meningslöst dåd som river upp stora sår hos så många. Rädslan växer och många, inte minst barn, undrar kanske när ska det hända nästa gång, i deras skola. Attentions ordförande sammanfattar förbundets tankar i nedanstående kommentar.
Frågan är hur vi skyddar oss. Visst kan man se över säkerhetsrutiner, men de svårigheter vi upplever nu med ökat våld kan bara lösas med ökad kunskap, engagemang och insatser från hela samhället, även oss inom civilsamhället.
Attention har med stigande oro sett hur fler och fler unga lämnar skolan i förtid utan betyg. I och med blir det svårt att komma vidare till högre studier och jobb. Det leder ofta i sin tur till långvarigt socialt utanförskap och svårigheter att försörja sig. Problemet kan inte lösas genom hårdare tag. För att bryta denna negativa trend krävs tidiga insatser i form av föräldrastöd, tidigt stöd i förskola och skola samt insatser som fångar upp unga som varken arbetar eller studerar.
Svaret på varför någon vill skjuta andra människor kan inte sökas i någon psykiatrisk diagnos.
Det saknas belägg för att personer med autism eller andra neuropsykiatriska diagnoser, generellt har någon förhöjd risk för att ta till våld. Diagnoserna har blivit vanligare, minst tio procent av alla barn, och människor som begår extrema våldshandlingarna är ju trots allt väldigt få.
Forskningen pekar på att det just är utanförskapet där man isolerar sig, hyser agg mot samhället och inte träffar andra mer än på nätet som kännetecknar våldsverkare av det här slaget.
Till alla barn vill vi säga att vi förstår er oro, men neuropsykiatriska diagnos är inte orsaken till våld. De kan innebära utmaningar och vissa svårigheter, men numera finns så mycket kunskap att de allra flesta kan hitta sätt att hantera sin vardag.
Attentions tankar går till de drabbade, deras anhöriga och dem som står dem nära.
Text: Anki Sandberg