Fritidshemspedagogen Linda Olm gillar verkligen barn. Hon har ägnat nästan två decennier åt att undervisa, trösta, peppa och se barn som andra pedagoger kan tycka är svåra och stökiga. Barn som inte sällan har någon form av NPF. Och nu när sommarfritids dragit i gång så tänker hon till extra för att göra fritids så förutsägbart, tryggt och kul som möjligt.
Linda är fritidspedagog på mellanstadiets fritidsklubb på Björknässkolan i Nacka utanför Stockholm. Utöver arbetet på fritids är hon hjälpjag på skoldagarna för barn som behöver. Det som driver henne är inte pedagogiska modeller eller lektionsplaneringar. Det är relationer.
– Jag har alltid dragits till de barn som sticker ut lite. Barn som inte alltid följer mallen, men som har så mycket att ge bara man ger dem tid.
Relationen före allt
Vi återkommer ofta till vikten av relation under samtalet och hur vilken bra plats fritids kan vara för att komma nära barn som annars är svåra att nå fram till. Men det är inte självklart för alla vuxna i skolan att arbeta relationellt. Linda har genom åren sett pedagoger som tycker att det viktigaste är att saker ska göras ”på rätt sätt”.
– Jag tror inte man kan lära sig den där instinktiva viljan att bygga relation. Men man kan öva sig i att inte ta saker personligt och att vara nyfiken. Och man kan välja att inte bli rädd när ett barn testar en.
Själv blir hon aldrig rädd. Inte ens när det blir tufft och vissa barn går i affekt.
– Jag går in med inställningen att det kommer funka. Det kanske tar tid, men jag ger inte upp. Jag ser det ofta som en spännande utmaning att nå fram till ett barn som andra går bet på. Och sedan är ju barnen bra på att ge en kvitton, säger hon och ler.
Hon skrattar till och drar sig till minnes en elev som många vuxna hade gett upp om. Ett barn som låg under bord, studsade pingisbollar i klassrummet och inte ”gjorde något” enligt vissa.
– Men han gjorde visst! Han löste uppgifter med mig. Han jobbade, fast på sitt sätt. Och i höstas sa han till mig: ”När jag får barn och du har gått i pension… då vill jag att du hjälper mina barn också.”
Hon stannar upp. Blir rörd och lägger handen över hjärtat för att visa var det värmer.
Sommarfritids – en plats att landa
På sommarfritids kan barn som annars kämpar med skolans alla skrivna och oskrivna regler få ytterligare möjligheter att få lyckas och öva social samvaro. Färre barn, andra konstellationer, ibland annan personal. Barnen får en chans att bli ”nya”.
– Här finns inga betyg, inga prov. Vi erbjuder aktiviteter – men de får välja om de vill vara med. Och det är så många barn som behöver det. Valfrihet, men med trygga vuxna omkring sig.
Men hon sticker inte under stol med att fritids på sommaren också kan vara utmanande för vissa barn.
– För vissa barn är det jättesvårt. Rutiner faller bort, det blir otydligt.
– Men för andra – för de flesta – blir det en chans att landa. De får mer uppmärksamhet. Mindre intryck. De får träna på saker i lugn och ro.
Förutsägbarhet
Linda och hennes kollegor jobbar hårt för att göra sommaren förutsägbar. Veckobrev skickas ut och utflykter planeras noga.
– Jag säger alltid till nya familjer: läs veckobrevet med era barn. Prata om vad som ska hända. Ju mer de vet, desto tryggare blir det. Och fråga hur de haft det.
En sak Linda återkommer till är att det krävs en gemensam kultur på fritids – särskilt under sommaren, när grupper slås ihop och nya vuxna kliver in.
– Men hos oss försöker vi tänka under hela skolåret att alla barn är allas ansvar. Det spelar ingen roll om jag jobbar på mellanstadiet och ser ett lågstadiebarn må dåligt – då går jag dit. Det är självklart. På så sätt lär vi känna alla barn.
Hon berättar att de ofta förbereder sommaren genom att prata igenom vilka barn som kanske behöver särskilt stöd, eller reagerar på förändringar.
– Det handlar inte om att ”sätta etikett” på barn, utan om att ligga steget före. Fånga dem innan det brister.
Vad kan man som förälder tänka på inför sommaren?
Linda vet att det ibland väcker dåligt samvete att låta barn gå hela sommaren på fritids. Särskilt om man själv inte jobbar heltid eller om barnet egentligen inte orkar. Hon vet samtidigt att många föräldrar själva kämpar med sitt mående och sin ork och att vardagen inte alltid går ihop.
– Vissa barn är ju här hela sommaren. Och ibland tänker jag: ”Men hen skulle behöva vara ledig.” Men samtidigt: det är bättre att de är här, än att de är hemma med en vuxen som är på bristningsgränsen. Det är därför vi är här: för att ge struktur och meningsfulla aktiviteter.
Linda menar att det viktigaste som förälder är att anpassa lite om man kan. En kortare dag, ett par lediga veckor.
– För många barn med NPF är det tufft att vara här heldagar varje dag. Men – om det inte går: prata med oss. Vi försöker hitta lösningar.
”Jag tycker om dig”
Engagemanget och det självklara i att se alla barn hon dagligen möter i sitt arbete kommer hemifrån.
– Jag är uppvuxen med en ensamstående mamma som alltid såg mig och vi säger fortfarande ”jag älskar dig” när vi hörs. Den tryggheten har jag med mig. Och jag vill ge den till varje unge jag möter. Jag säger ofta: ”Jag tycker om dig” och jag säger det till särskilt till barn som haft en dålig dag.
Hon har själv tre egna barn som hon dagligen öser kärlek över men på fritids är alla barn hennes ansvar.
– Jag säger alltid till nya barn: ”Jag heter Linda. Du vet var jag finns.” Det räcker ofta. Då vet de var de har mig.
Björknässkolan, där Linda arbetar, är en av samarbetsskolorna i Attentions projekt Fritidslyftet.
Läs mer om Fritidslyftet.
