Regeringens nya budgetproposition innehåller flera förslag som riskerar att slå hårt mot elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF). De åtgärder som föreslås kan leda till att dessa elever pressas ännu längre bort från gemenskapen.
Regeringens budgetproposition innehåller flera förslag som berör skolan, till exempel kvarsittning, omplacering och att visa ut elever ur klassrummet.
– Problemet är att det är reaktiva åtgärder. De löser inte skolans grundproblem, säger Eric Donell, ordförande i Riksförbundet Attention.
Risk för ökad frånvaro
Attention varnar för att förslagen i praktiken riskerar att leda till en utsortering av elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) – en generell diskriminering baserad på funktionsnedsättning. Majoriteten av elever med problematisk skolfrånvaro har en NPF-diagnos, och risken är att frånvaron ökar om eleverna pressas ännu längre bort från gemenskapen.
– Vi är absolut inte emot enskild undervisning eller undervisning i mindre grupp. Tvärtom är det en grundförutsättning för att skolan ska fungera för många elever med NPF. Men för andra kan det vara stigmatiserande eller onödigt att lyftas ut ur klassen. Därför måste lösningarna vara flexibla, säger Eric Donell.
För stora klasser och för lite resurser
I dag är klasserna ofta så stora att det blir svårt att ge elever med behov av stöd rätt hjälp. Halvklass – runt 15 elever – lyfts ofta fram som en idealisk storlek för att undervisningen ska fungera bättre. Verkligheten är dock att resurserna inte räcker: det saknas både personal och lokaler. Men om varje elev som behöver stöd i klassrummet skulle placeras i en liten grupp eller enskilt, riskerar lärar- och lokalbristen att bli ännu större. För många elever skulle enklare anpassningar i klassrummet vara tillräckliga – och dessutom gynna hela klassen. Det är därför avgörande att skolan får resurser att arbeta långsiktigt och förebyggande, i stället för att enbart sätta in åtgärder i efterhand.
Frågetecken kring testerna
Dessutom finns frågetecken kring de tester som föreslås. Hur ska de egentligen kunna mäta det som ligger bakom svårigheterna i klassrummet? För många elever handlar problemen inte bara om kunskaper, utan om att klara av att sitta still, hantera långtråkiga moment eller sociala kontakter. Och det varierar ofta över tid och från en dag till en annan. Om testerna inte fångar upp detta riskerar de att missa målet.
