När juldagsmorgon glimmar får Sveriges elever en välbehövlig ledighet. En möjlighet till vila och återhämtning innan det är dags att komma tillbaka och träffa klasskamrater och lärare igen. Men vissa elever kommer inte tillbaka. Vissa har knappt varit där, kanske inte på flera år, skriver Anki Sandberg, ordförande Riksförbundet Attention, i en debattartikel i Aftonbladet.
I Sverige finns ingen nationell statistik över hur många elever som har långvarig skolfrånvaro. Vi vet därför inte hur många som går miste om den utbildning som samhället är skyldig att erbjuda alla barn och som är avgörande för möjligheten till ett gott liv.
Riksförbundet Attentions årliga undersökningar visar att elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF), såsom adhd och autism, har betydligt högre frånvaro än andra elever. Så många som 80 procent har i någon utsträckning varit frånvarande på grund av sin NPF under skolåret 2022/2023.
En fjärdedel av den här gruppen är hemma från skolan helt eller större delen av tiden. Och det här handlar inte om någon liten grupp elever. Enligt Specialpedagogiska skolmyndigheten har en av tio elever i grundskolan någon form av NPF.
Larm efter larm kommer om att elever med NPF slås ut i skolan och har stora svårigheter att komma ut i arbetslivet. Skolmisslyckandet leder till sänkt självkänsla, psykisk ohälsa och förlust av framtidstro.
Vi är inte ensamma att se det. Skolverket lyfter riskerna för unga som inte klarar skolan och Socialstyrelsen konstaterar att psykisk ohälsa är mycket vanlig bland personer med adhd eller autism.
Vi vet att barn som utestängs från skolan inte bara riskerar att hamna i utanförskap och utveckla psykisk ohälsa. När de inte hittar gemenskap i skolan riskerar vi att de i stället söker sig till andra, destruktiva miljöer för en känsla av gemenskap.
Diagnosen gör individen extra sårbar för att utnyttjas av exempelvis kriminella nätverk som erbjuder ett sammanhang och en möjlighet att lyckas. Det som de aldrig fick uppleva i skolan.
Men är allt så nattsvart? Nej, det går att förändra. Men för att bryta den negativa trenden måste hela samhället mobiliseras. Vi kan bryta trenden med ökad frånvaro och ökat utanförskap om vi satsar på tidiga insatser, kontinuerligt stöd och samverkan mellan olika ansvarsområden.
Oavsett i vilken roll vi möter ett barn eller ungdom måste vi stå kvar när det blåser och visa att vi aldrig ger upp. Vi måste visa att alla har en plats, att alla kan och ska få lyckas.
Många kämpar liksom vi för att alla barn och unga med NPF och deras familjer ska få så bra möjligheter som det bara går, men att det är en kamp i motvind.
Med julafton runt hörnet och ett nytt år i sikte har Attention följande önskelista:
- Nationell statistik om hur det går för elever med NPF i skolan samt nationell frånvarostatistik.
- Säkerställ att alla som möter utsatta barn och unga i skolan, vården eller socialtjänsten har rätt kompetens om NPF.
- Ge varje elev en chans till undervisning utifrån dennes behov och förutsättningar. Se stöd och anpassningar som investeringar som förhindrar framtida utanförskap.
- Organisera och resurssätt skolan så att skolpersonal och elevhälsa har tid att finnas där för varje elev. Både de som är på plats och de som inte förmått ta sig till skolan. Ge alla elever en ny chans att lyckas.
- Sök politiskt samarbete över ansvarsområden och blockgränser. Skolpolitikerna kan inte ensamma lösa dessa frågor. Här krävs en samverkan mellan skolan, vården, socialtjänsten, arbetsmarknaden och socialförsäkringarna, fritidsverksamheterna och alla områden däremellan.
Läs debattartikeln i Aftonbladet
