Psykologen Cecilia Bergfors jobbar på Barn och Ungdomshabiliteringen i Linköping. Under sina år som psykolog har hon träffat många syskon till barn med NPF. Hon har hållit i syskongrupper, haft enskilda syskonsamtal samt pratat med oroliga föräldrar kring utmaningarna i syskonskapet.
– Att vara ur vägen och känna sig bortprioriterad funkar inte för någon människa. Inte heller för ett syskon till ett barn med NPF. Syskonet utan NPF har såklart lika mycket rätt till uppmärksamhet från sina föräldrar som syskonet med NPF, säger Cecilia Bergfors.
Att balansera uppmärksamheten
Att balansera uppmärksamheten mellan syskonen behöver enligt Cecilia egentligen inte vara så komplicerat.
– Det är viktigt att som förälder se, lyssna och bekräfta att man förstår att det ibland är jobbigt och orättvist. Om man kan ge sitt barn 15 minuter per dag i egen uppmärksamhet så gör det stor skillnad för barnet. Ni kan till exempel gå en liten promenad, läsa tillsammans vid läggdags, spela ett spel ihop, eller se favorit TV- programmet tillsammans. Då kan barnet få egen fokus utan att behöva bli avbruten eller störd av sitt syskon.
Finns det utrymme för att också göra någon lite större aktivitet på tu man hand med syskonet så uppmuntrar Cecilia verkligen det. Har man rätt att få avlösarservice – så tycker Cecilia att det är ett bra stöd för att frigöra egentid med syskonet.
Att få träffa andra syskon är värdefullt
Det finns ett stort behov bland syskon till barn med NPF att få träffa andra syskon med liknande hemmasituation. Att förstå att man inte är ensam och att det finns andra som har det på samma sätt är stärkande och skönt. Cecilia berättar att det brukar finnas en röd tråd i syskonsamtalen.
– Under samtalen i grupperna brukar barnen starkt poängtera hur mycket de älskar sina ”NPF syskon” men att det är riktigt jobbigt ibland. Det är tufft att få så lite tid med sina föräldrar, att få ta stort ansvar fast man kanske inte är så gammal än, att kanske inte våga ta hem kompisar eftersom man inte vågar på grund av syskonet med NPF, att vara annorlunda. Det finns många saker de här barnen har gemensamt fastän syskonen kan ha många olika diagnoser.
Andra saker som Cecilia tycker är viktiga att få med i samtalen med syskonen är information och kunskap om diagnoserna. Om kunskapen finns blir det ofta lättare att förstå och acceptera beteenden och orättvisor mellan syskonen. Gruppsamtal i all ära – men Cecilia understryker också vikten av individuella samtal med psykolog eller kurator. De behöver få berätta hur de känner och hur det är hemma. Det är också viktigt att de får höra att det är vanligt och att andra syskon brukar känna samma saker.
Varje familjesituation är unik
Cecilia undviker att ge alltför många generella råd eftersom allas familjesituationer är unika. Ett råd hon dock tycker är applicerbart på många familjer med NPF är ett om hur man på bästa sätt undviker konflikter mellan syskonen.
– Om man har en god struktur och bra rutiner i vardagen så går många konflikter mellan syskonen att undvika. Har man samma rutiner varje dag så vet alla vad som gäller och de flesta situationerna blir förutsägbara och då minskar risken för konflikter avsevärt.
Istället för att grotta ner sig i alla utmaningar som kan uppkomma i syskonskapet – så vill Cecilia gärna också fokusera på det som är bra.
– När jag träffar syskon får jag ofta höra hur mycket de älskar sina syskon med NPF och hur stolta de är över dem. Att få vara syskon till ett NPF barn gör att man växer som person, får förståelse för människors olikheter och styrkor. Det är ju en fantastisk fördel för resten av livet, avslutar Cecilia.
Text & Bild: Jenny Kindgren