Forum blev Tinas livlina

Tina Wiman är en professionell föreläsare och skribent inom NPF. Hon driver också den välbesökta bloggen ”M som i underbar”. Här berättar hon om en av de stora fördelarna med nätet och hur man kan organisera sig och skapa förändring.

När Tinastina_wiman dotter plötsligt gick in i väggen och blev hemmasittare så upplevde Tina att alla i skolan stod handfallna. Dottern verkade vara det första barnet som skolan någonsin träffat som inte riktigt klarade av skolmiljön.

Tina fick ”goda råd” om barnuppfostran – som om att det var hon som föräldrar som skapat dotterns svårigheter. Autismen och ADHD:n verkade inte alls vägas in i bilden. Det var vid den här tunga tidpunkten som kontakten med andra anhöriga på nätet blev en av Tinas livlinor.

– Det var nog då jag först sträckte mig ut i NPF-bloggosfären på riktigt. Jag greppade tag i alla medföräldrar jag kunde hitta som hade det som vi. Döm om min förvåning när vissa av dem hade barn på samma skola, med samma diagnoser och samma ”oförklarliga” frånvaro. Jag minns att jag blev så arg! Här hade vi från alla håll och kanter fått budskapet att detta var något unikt som berodde på oss, och i själva verket hade massor av ungar samma problem, till och med på samma skola.

De drog ihop ett gäng föräldrar och började träffas i verkliga livet också. De kontaktade skolcheferna, chefen för Socialkontoret och skolpolitikerna i kommunen. De åkte tillsammans till kommunens kontor och satte sig där och berättade om hur de och deras barn hade det. Om att det här inte var några isolerade problembarn, utan ett systemfel.

– Vi krävde helt enkelt att kommunen skulle prioritera utbildning i de här frågorna för rektorer, pedagoger och andra. Fortfarande, flera år senare, är hela kommunens barn- och omsorgsverksamhet involverad i långsiktiga utbildningsprojekt kring NPF! Vi hade aldrig kunnat organisera oss eller hålla kontakten på samma sätt utan internet. Många av oss var hemma med barn som inte orkade ta sig utanför dörren och som absolut inte kunde lämnas ensamma.

Tina tror att det för många av föräldrarna var första gången de satt i ett möte där de faktiskt var fler än personalen. Där de inte blev klappade på huvudet eller beskyllda för diverse olika saker.

– Just detta att man kan gå ihop många föräldrar i samma frågor och på olika sätt påverka, det är en fantastisk möjlighet, både lokalt och på riks- eller internationell nivå. Det är en bra känsla att veta att man inte är den enda som ringer och tjatar på samma tjänsteman. De är också effektivt att den man pratar med är medveten om att det som sägs nu kommer många få reda på när mötet är över. Antalet grodor minskar ju drastiskt, kan man säga.

Vid sidan av möjligheten att genom de sociala forumen kunna påverka och förändra så tycker Tina att det finns en stor vinst i att på forumen bara kunna ”prata” av sig i vardagen. Hon tror att det gör att problem inte hinner växa sig lika stora, vare sig i ens egen vardag eller i skolan.

Tips från Tina

  •  Det man inte skulle kunna tänka sig att berätta högt och ljudligt på T-banan, det ska man nog inte säga i en stor föräldragrupp heller. Knoppa istället gärna av egna, känsliga diskussioner i personliga meddelanden.
  • Ibland behöver man vara anonym. Särskilt om ens barn är såpass gamla att de själva finns på nätet, så är det viktigt att inte sprida vad som helst om dem. Ändra gärna ålder, antal barn, kön. Samtidigt behöver man nog inte vara alltför orolig just på forum. Det är en väldig mängd inlägg i olika grupper på en dag, det mesta drunknar i mängden. Jag har dock gjort det till en regel att då och då gå in i mina vanligaste forum och faktiskt radera saker som jag inte känner mig bekväm med längre.
  • Hoppa inte på människor som skriver saker som du inte håller med om. Det är lätt att missförstå varandra på nätet. Alla är inte jätteduktiga på att uttrycka sig. Som förälder till barn med NPF har man antagligen ett eller annat NPF-drag själv. Och det har ens medföräldrar också. Bemöt andra som du skulle önska att de bemötte ditt barn.

 

 


Dela detta: