Jessica är extremt effektiv

Jessica Dagerhamn är medicine doktor och utredare på Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU). Att hon har Asperger påverkar förstås jobbet. Hon klarar inte att ta sig till jobbet fem dagar i veckan. Å andra sidan är hon extremt effektiv och klarar det få andra gör.

jessica– Jag brukar tala om min autistiska superkraft, säger hon och ler. Min chef kan be mig att gå igenom tusen vetenskapliga sammanfattningar på engelska. Andra kan se det som en oerhört stor uppgift. Jag kollar igenom dem på fyra timmar och skaffar mig en överblick.

Jessicas arbete handlar om att just skapa sig överblick över vad forskningen har kommit fram till i en viss fråga. Uppdragen kommer framför allt från beslutsfattare och anställda i vården och handlar om medicinska frågor och vilka svar forskningen kan ge.

– I regel tar varje utredning ett par månader, berättar hon. Jag gör en litteratursökning och går igenom både svensk och internationell forskning.

Hon trivs jättebra med jobbet som utredare och samordnare på SBUs upplysningstjänst. Det är omväxlande och hon har trevliga arbetskamrater.

Fick sin diagnos i vuxen ålder

Diagnosen Asperger och ADHD fick hon två veckor efter att hon hade lagt fram sin doktorsavhandling. Äntligen fick hon en förklaring till att hon var så trött och även varit sjukskriven. Det förklarade också varför hon hade svårt att hålla fokus när arbetsuppgifterna blev för monotona.

– När jag var yngre tänkte jag inte på det, men när jag själv fick barn blev det så tydligt att mitt liv inte fungerade. Jag kunde inte längre kompensera och lägga mig och vila när jag behövde.

Att få till balansen är viktigt för henne både privat och i arbetslivet. När hon sökte jobbet som utredare på SBU berättade hon om sina diagnoser och att hon bara klarade av att arbeta på kontoret på Olof Palmes gata fyra av veckans fem dagar.

– Mer går inte. Det blir för mycket att planera kläder, det jag ska ha med mig och att ta mig till jobbet. Jag sa också att min chef måste säga till mig om jag avbryter folk eller agerar konstigt.

Det var inga problem för hennes chef, Jan. Han värdesatte hennes kvalifikationer som utredare. Jessica känner att han förstår hennes sätt att arbeta och att vara och att det är ok.

– Jag går inte med och äter julbord och är inte med på trivseldagar för personalen, för det kräver alldeles för mycket energi, förklarar hon. Men vi är ett gäng som äter lunch och vi har alltid roligt. Å andra sidan går jag inte och fikar, om inte någon särskild frågar mig. Jag dricker inte kaffe eller te.

Har hittat ett sätt som fungerar för henne

Jessica är också biträdande projektledare i en grupp som tittar på forskning om fosterdiagnostik. Att vara projektledare skulle hon inte klara. Det blir för mycket press, då servar hon hellre lite mer i bakgrunden.
Att vara med på heldagsseminarier går bra.

– Men efteråt måste jag kompensera med att inte ha inbokade möten ett par dagar.

Hon uppskattar SBU som arbetsgivare. Personalen är öppen och vänlig. Den dag hon började fanns en
fungerande dator på rummet och bredvid stod en vas med blommor. Hon får också de förutsättningar hon behöver för att fungera professionellt, som ett eget rum.

– Jag tror inte att jag skulle fungera i kontorslandskap. Jag måste också ha radion eller tv på när jag läser. Fast det beror på dagsformen. Ena dagen kan ljud hålla ihop mig, en annan gång äter det upp mig.

Hennes chef har förstått hur han ska få ut det mesta av henne, konstaterar hon.

– Om jag mår bra, presterar jag bra.

Text & Foto: Artikeln är tagen ur Attentions skrift "Vägar till jobb".

Dela detta: