“Tjata inte för då blir jag galen!”

I höst har Filip börjat i fyran. I hans fall innebär det att han ska gå i en ny skola och få en annan lärare. Både han och hans föräldrar är oroliga för hur det ska bli. Kommer den nya läraren att förstå Filips behov och kunna bemöta honom på ett sätt som fungerar?

Skolportal Elever berattar FilipUnder lågstadiet har Filip haft en klasslärare med mycket kunskap om ADHD och ett stort personligt engagemang för Filip. Dessutom hade hon bra ordning på klassen så att miljön blev tillräckligt lugn och han fick chans att försöka fokusera.

– En gång när hon var sjuk stack jag hem för det blev så stökigt och alla bara spelade Allan Ballan, säger han.

Det var när den läraren visade boken “Jag är visst smart! Säger Patrik”, som handlar om en kille med ADHD, som Filip själv kom på att han ville göra en NPF-utredning.

– Det kändes som att han i boken var precis som jag och då började jag tänka att jag kanske hade ADHD, berättar Filip.

ADHD & trotssyndrom

Utredningen ledde fram till diagnoserna ADHD och trotssyndrom. Han har alltid varit rastlös och förut hade han problem med att reglera sina känslor och fick ofta utbrott, men det har minskat sen han började medicinera. Han har drag av Asperger också, fast uppfyller inte kraven för en diagnos eftersom han är för social och empatisk. Men hans överkänslighet för olika sinnestimuli – som obekväma kläder och viss mat – ställer till det en hel del för Filip och hans familj. Filip tycker att ADHD är rätt bra att ha ibland också. På fotbollsplanen till exempel.

– Jag orkar mer än de andra och slutar aldrig kämpa när vi har match. Och så är jag envis och kämpar, kämpar och kämpar så att jag ofta får som jag vill.

Mamma Cecilia ger exemplet att han vid sex års ålder drev igenom att barnen i förskoleklass skulle få tillgång till lågstadieelevernas fotbollsplan en gång i veckan.

Svårt med motivationen i skolan

Med själva skolarbetet har Filip däremot svårt att vara ihärdig och motiverad.

– Där blir jag bara uttråkad när vi gör tråkiga saker under lång tid. Jag har till och med somnat tre gånger på lektionerna, berättar han och skrattar åt sig själv.

Han föredrar praktiska ämnen som idrott och träslöjd, och så rasterna så klart. Undantaget är syslöjden som han tycker är värst av allt.

– Jag är den enda i klassen som inte fått symaskinskörkort, säger han besviket. Halva tiden kämpar jag hårt för att lyckas men ger upp till slut och halva tiden orkar jag inte bry mig.

Filips egna förslag på lösningar

Filip tycker att det skulle bli mindre jobbigt att gå i skolan om han fick tillgång till ett avskilt rum dit han kunde gå för att få lugn och ro ibland. Just nu arbetar de på att han ska sluta rymma ifrån skolan när han behöver komma undan och ibland går han och ställer sig under en trappa på skolans nedre plan eller någon annanstans utanför klassrummet.

– Det vore också bra om det var färre barn i varje klass och om man bara behövde gå i skolan tre dagar i veckan och kunde gå på fritids de andra två. Massage är också jättebra. Det blir jag lugn av, säger han.

Filip har en tydlig uppfattning om hur lärare bör bemöta elever med NPF och delar med sig av ett handfast råd:

– Var inte för mjuk, men inte för sträng heller. Var bara bestämd. Och för allt i världen – tjata inte för då blir man galen!

Text: Linnéa Rosenberg

Dela detta: