Här har vi med hjälp av en jurist listat viktiga punkter på vad du som förälder kan göra för att få stöd i skolan:

Första steget – Mitt barn behöver stöd

  1. Sätt ord på och skriv ner ditt barns behov tillsammans med ditt barn.
  2. Prata med barnets lärare
    Ha en dialog med läraren och berätta om de behov som finns eller vad det är som ni inte tycker fungerar i skolan.
  3. Skaffa information
    Behöver du ta reda på vilka rättigheter du som elev har i skolan? Titta i skollagens (2010:800) kapitel 3 som handlar om anpassningar och särskilt stöd. Du eller din förälder kan ringa Skolverkets Upplysningstjänst för att ta reda på vad som gäller. Telefonnummer 08-527 332 00.

Andra steget – Stödet uteblir eller fungerar inte

  1. Prata med rektorn
    Om ni, trots dialog med personal på skolan, inte får det stöd som barnet är i behov av för att må bra och klara av skolan så ska du vända dig till rektorn. Hen är ytterst ansvarig för att du ska få den hjälp du behöver. Har skolpersonalen behov av fortbildning, kan du ta upp det med rektorn. Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM) ger specialpedagogisk rådgivning till skolor och anordnar fortbildningar för skolpersonal om funktionsnedsättningar, anpassningar och bemötande. NPF studiepaket är en fortbildning som är inriktad på neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.
  2. Överklaga beslut
    Om skolan har fattat beslut kring särskilt stöd som du inte är nöjd med, kan du överklaga åtgärdsprogramme. Det ska göras inom tre veckor från den dag då du fick beslutet.
  3. Kontakta skolans huvudman
    Ibland kan man behöva gå vidare och vända sig till skolhuvudmannen, som är ansvarig för skolverksamheten. Skolhuvudman är antingen kommunen där du går i skolan, eller det bolag eller den förening som bedriver friskola. Skolhuvudmannen ska man vända sig till, om beslutet eller frågan ”ligger över rektorn”. Oftast är det skolchefen eller förvaltningschefen som du kontaktar.

Tredje steget – Nu räcker det!

  1. Kontakta Skolinspektionen
    Om ni efter att dessa kontakter har tagits, tycker att skolan brister i sitt ansvar kan du vända dig till Skolinspektionen. Det är en statlig myndighet som granskar skolor. Skolinspektionen utreder frågorna och fattar ett beslut om vad skolan behöver göra.
  2. Kan vara diskriminering
    Elever med olika typer av funktionsnedsättningar som inte får den hjälp och det stöd de behöver i sin skolgång, kan vända sig till Diskrimineringsombudsmannen (DO) för att få sina fall prövade. ”Bristande tillgänglighet”, såväl gällande de fysiska lokalerna som undervisningen, klassas sedan år 2015 som diskriminering.

Skolan måste ge förutsättningar

Alla skolor ska erbjuda sina elever tillgång till elevhälsan, det står i skollagen. Men tyvärr så ser det inte alltid ut så i verkligheten. På många platser så minskar elevhälsans resurser, på en del skolor så saknas det en specialpedagog, och kuratorn kanske bara finns på plats en dag i veckan.

Undersök alla möjligheter på skolan

Att försöka lösa problemen så ”nära eleven” som möjligt, i första hand med lärarna, skolan och huvudmannen. Det sista stegen, att till exempel vända sig till Skolinspektionen eller Diskrimineringsombudsmannen, är en process som kan ta lång tid.

Var tydlig

Tänk på att vara så tydlig som du kan när du kommunicerar ditt ”ärende”. Det är bra av flera skäl. Ibland kan det vara bra att det som sagts finns i skrift och då kan det finnas fördelar att använda mail. Du kan hålla koll på överenskommelser, be om besked inom viss tid, tex ”inom denna vecka”, och möjlighet att skicka påminnelser om svaret dröjer. Du kan också mer tydligt förklara vad du vill och vad som behöver förändras. Be gärna någon annan att läsa igenom det du har skrivit innan du skickar det, för att undvika missförstånd eller onödiga konflikter.

Du behöver inte ha en diagnos för att få hjälp

Tänk på att du enligt skollagen har rätt att få stöd även om du inte har en diagnos. Enligt skollagen krävs ingen medicinsk diagnos för att ha rätt till extra anpassningar eller särskilt stöd i skolan. Om skolan saknar resurser ska rektorn vända sig till huvudmannen, dvs. kommunen eller skolans styrelse, och kräva mer pengar.