– Det viktigaste är att leda det här arbetet på ett positivt sätt och inte få det att verka svårare än det faktiskt är, säger Elinor Kennerö-Tonner. Hon är biträdande rektor på Källbrinksskolans högstadium, och arbetar för en NPF-säkring av deras verksamhet.
Under vårt samtal pratar hon engagerat och bestämt om att leda skolan mot en NPF-vänlig verksamhet. Hon återkommer flera gånger till några centrala tankar kring ett sådant här utvecklingsarbete.
– Jag ser inte det här som ett problem utan som en självklar del av skolans uppdrag att leda och stimulera. Jag tror att man många gånger får det att verka så svårt att anpassa för elever med NPF, för att vi pratar om det som en väldigt stor utmaning. I själva verket tror jag att många inom skolan redan gör mycket bra saker, utan att kanske själva förstå det, och att det många gånger är ganska enkla saker som röjer hindren.
Nycklarna till framgång
Så vad har varit viktigt att åstadkomma på Källbrinksskolan för att det ska funka för elever med NPF? Elinor lyfter inte minst fram sitt eget ansvar som skolledare.
– För mig som skolledare handlar det mycket om att avdramatisera och vara tydlig med hur vi ska se på de här barnen, och sätta agendan. Jag är tydlig med att det centrala är lärandet, och vill inte diskutera frågor som hamnar utanför det. När jag började här fanns till exempel förbud mot både kepsar och tuggummin, men för mig är sådant inte relevant. Vi fokuserar istället på elevernas lärande och att lyfta fram det som fungerar bra.
Elinor poängterar också vikten av att pedagogerna får kunskap om NPF, och ges tillräckliga förutsättningar att stötta eleverna. En viktig del av det, och något som hon understryker flera gånger, är att det finns en samsyn och ett gemensamt språk bland personalen.
Vi sitter ofta redan på lösningarna
– Många inom skolan känner sig stressade av att inte tillräckligt väl veta vad en NPF-anpassad miljö faktiskt är. Många är redan rätt ute men det är insatser som sitter i ryggmärgen, och svåra att sätta ord på. Vi behöver konkretisera anpassningarna och vårt arbetssätt, och helt enkelt vara överens om vad det här arbetet innebär.
På Källbrinksskolan använder man till exempel en checklista tillsammans med eleven för att kartlägga behov av anpassningar, och satsar på att utbilda pedagogerna kring förhållningssätt. Sen har man också inventerat sin verksamhet.
– Vi har genomfört ett grundligt arbete för att kartlägga de anpassningar som vi redan gör, och det visade sig vara väldigt mycket. Allt från positiv förstärkning till att dela upp uppgifter i mindre delar, stora såväl som små åtgärder. Det underlättar väldigt för lärarna att bli mer medvetna om detta.
Inte alldeles friktionsfritt
Sedan Elinor började som biträdande rektor på skolan har en stor omorganisering gjorts för att NPF-säkra miljön. Ett arbete som inte har varit helt och hållet friktionsfritt.
– Det har varit en utmaning att få alla att förstå varför. Det upplevs få för hög prio och ta för mycket tid. Jag har också mötts av inställningen att det är upp till eleverna att skärpa till sig. Det här arbetet innebär ju att man måste sätta sig själv under lupp, vilket såklart kan vara skrämmande. Och många inom skolan arbetar redan under stor press, varför man skyr det som ser ut att ge ännu mer arbete. Och det här innebär en omställning och förändring, men det betyder i slutändan inte alls mer arbete. Och det handlar inte om att prioritera ”svaga” elever framför majoriteten utan att planera för alla elever, vilket självklart ingår i vårt uppdrag.
Text & Foto: Karin Forsberg