Dream Team – Laget där alla får chansen!

Det är 10 grader varmt kvällen den 3 oktober 2016 när fotbollslaget Dream Team håller en av säsongens sista träningar på Stuvsta IP. Spelare av alla olika kön, längd, vikt, ålder och med olika funktionshinder spelar fotboll tillsammans i en blandad skara.

DANIEL BJERDAHL, 23, leder träningen för de nyaste i division 5-laget. Daniel har själv ingen funktionsnedsättning utan är som man säger i Dream Team ”normalstörd”. Efter 16 år inom fotbollen stod Daniel utan klubb och blev tillfrågad om han ville börja spela i Dream Team. Daniel tackade ja och det dröjde inte länge innan han också tog på sig rollen som ledare.

– Det är jättekul! Det är helt annorlunda att spela här jämfört med andra lag. Spelarna här tänker annorlunda. Ibland är de ett steg långsammare i tanken, ibland ett steg snabbare, och då får man hjälpa till. Som ledare har man ett stort ansvar att ha hand om gruppen och det är en utmaning att visa alla övningar på ett bra sätt så att alla förstår. Men det är roligt! Jag får se spelet ur en annan synvinkel än jag har gjort tidigare.

DÅ SEKTIONEN FÖR handikappfotboll inom Stuvsta IF drog igång sin verksamhet för tio år sedan gav de sig själva namnet Dream Team. Laget är öppet för alla och har sedan starten vuxit från sex medlemmar till drygt 65, med lag i fem olika divisioner. De flesta av spelarna har någon form av funktionsnedsättning. Alla spelar tillsammans på den nivå de klarar av och trivs på, och föreningen har fått så väl 2012 års Livskvalitetspris från Lions International som Huddinge Kommuns jämställdhetspris 2009.

– Dream Team är laget där alla får chansen förklarar huvudtränare Arne Grentzelius. Hos oss utgår vi helt ifrån individens egna förutsättningar. Vi ger dem den tid de behöver och de får utvecklas i sin egen takt. Det här är ingenting som vi ledare gör halvhjärtat utan det är en lång process där alla som engagerar sig tar ett väldigt ansvar. Det gör också att ledare och spelare kommer mycket närmare varandra. Vi är som en stor familj kan man säga.

MED EN BAKGRUND som fotbollstränare i Norrköping och Åtvidaberg, och med en dotter med downs syndrom, var steget inte långt för Arne att engagera sig i verksamheten.

– För de flesta är det lika mycket en social grej att spela fotboll, som att prestera på planen. Men sen har vi ju våra bästa lag i division 1 och 2 där spelarna självklart vill vinna och spela så bra som möjligt. Vi har tagit guld på SM och vi har tagit medalj varje år med något av de lag vi har i olika divisioner, så spelarna utvecklas och blir bättre och bättre.

I DREAM TEAM lägger man stor vikt vid att den som är ny ska känna sig välkommen, och att man inte ska behöva några förkunskaper. Istället anpassas utlärningen efter individen.

– Vi har till exempel diskuterat ”Vad är en back egentligen? Vad är en anfallare?”. Sedan försöker vi hitta sätt att förklara så att alla förstår. Jag har till exempel en spelare som inte förstod mina instruktioner. Om jag ropade ”Hem!” eller ”Anfall!” så förstod han inte vad han skulle göra. Därför började jag använda gester istället. Om jag klappar mig på huvudet ska han anfalla, klappar jag mig på magen ska han vara på mittfältet, och klappar jag mig på låren ska han försvara. Då funkar det helt plötsligt. Enkelt!

PÅ PLANEN bakom Arne tränar division 4-laget. Laget vann SM i Sundbyberg 2015 genom att besegra Djurgården med 1-0 i finalen.

– Det är det största jag upplevt säger Glenn Jaatinen Fallander, 24, stolt. Deras målvakt är väldigt stor och har svårt att böja sig ner, så vi hittade en lucka längs marken dit han inte kunde nå och gjorde mål med en enkel bredsida. Vi i division 4 tog guld för första gången! Det har aldrig hänt förut. Glenn, som har Aspergers syndrom, älskar att röra på sig och missar aldrig en träning. Han varvar dessutom fotbollen med innebandy så att han inte ska gå sysslolös under vinteruppehållet.

– Att idrotta får mig att må bra, det stärker mig och motiverar mig i livet. Den får mig att leva sunt och gör att jag känner mig frisk. Jag rekommenderar alla som sitter hemma och latar sig att komma ner hit och vara med.

ÄVEN I DIVISION 1 stod Dream Team som segrare på SM ifjol och Glenn menar att framgångarna till stor del kommer från den goda sammanhållningen i laget.

– Vi har blivit starkare med åren tack vare en otrolig gemenskap. Vi har hjälpt varandra till framgångar och för mig personligen har jag fått otroligt mycket stöd och uppbackning här.

Lagkamraten Erik Eklund har adhd och har spelat i laget sedan fyra månader tillbaka. Erik beskriver sig som en inbiten fotbollsnörd som både tittar mycket på fotboll samtidigt som han spelar själv.

– Innan jag började här spelade jag i ett korplag som jag och en kompis startade upp. Men det är roligare att spela här. Det är mycket roligare personer här. Och alla är schyssta. I vanliga lag händer det ju att folk skäller och skriker fula saker till varandra om det går dåligt, så är det inte här. Sen får man inte tacklas på samma sätt som i vanlig fotboll i den här serien, så skaderisken är lägre.

ATT SKAPA EN GOD sammanhållning och bygga ett mervärde utöver fotbollen är något som huvudtränaren Arne och de andra värdesatt högt när de byggt upp verksamheten.

– När föräldrar kontaktar mig och frågar om hur man kan börja spela i laget brukar jag säga kom ner till träningen och hälsa på. Ni behöver inte ha med er några grejer och förbereda er på något sätt utan kom bara ner och sen kan barnet hoppa in och vara med om det vill. Det brukar inte dröja länge innan de springer in på planen. Jag minns till exempel hur en pojke som har Aspergers syndrom alltid kom till träningen tillsammans med sin pappa varje vecka. Pappan fanns hela tiden med pojken i alla sammanhang tills en dag då pojken plötsligt sade ”Pappa, du behöver inte vara här, det här är min träning”. Till saken hör att den här pojken sällan sade någonting över huvud taget. När jag såg glädjen i pappans ansikte kändes det helt fantastiskt. Helt plötsligt kunde pappan gå iväg och göra ärenden och få ägna sig åt sig själv de här två timmarna varje träning, han behövde inte vara med och stötta längre. Att se sådana framsteg är fantastiskt!

TEXT: LARS SANDBERG | FOTO: ERIC HASSO


Dela detta: