”Att se barnen utvecklas är en belöning”

När Jenny upptäckte hur svårt det var att hitta en fritidsverksamhet till sin dotter med autism startade hon en egen fritidsgrupp – Semäj för den jag är.

TIOTAL BARN åker längdskidor i de snörika spåren runt Elofssonhallen i Röbäck utanför Umeå. Stämningen är lugn och barnen vänliga och respektfulla mot varandra. Det får jag mig berättat, eftersom den smått unika idrottsskolan inte vill att jag stör – barnens behov och funktion går alltid först.

DET ÄR ”SEMÄJ IDROTT OCH HÄLSA” som har veckans aktivitet och sådant som struktur, förutsägbarhet och tid till förberedelse med hjälp av bildstöd är viktigt för barnen, som alla har en neuropsykiatrisk diagnos. Andra viktiga ingredienser är utbildade ledare – fler per barn än vanligt – och att gruppen barn är samma.

INFORMATION innan, under och efter passen är viktigt, både till föräldrar och barn. Idrottsskolan är inne på sitt andra projektår och ledaren och initiativtagaren Jenny N Nordhall berättar att i princip alla barn som var med från början är kvar även den fjärde terminen.

– Det är det bästa betyg vi kan få! De här barnen brukar inte ha någon fritidsaktivitet och många av dem medverkar inte ens på skolgympan, säger hon.

ALLTIHOP BÖRJADE med Jennys idrottsintresserade dotter som har högfungerande autism hade svårt att hitta en lämplig fritidsaktivitet. Det gav Jenny idén till en särskild fritidsgrupp för barn med neuropsykiatriska diagnoser. Barn i nio- till tolvårsåldern inskrivna på Barnhabiliteringen rekryterades därifrån och hösten 2016 drog projektet igång.

KONCEPTET ÄR ATT den fasta gruppen träffas en kväll i veckan och provar tio olika aktiviteter som till exempel löpning, innebandy, längdskidor och fotboll. Varje aktivitet utför man tre gånger i följd. Jenny Nordhall och ytterligare två ledare med kunskap om barn med särskilda behov finns med varje gång, tillsammans med exempelvis en fotbollstränare från den aktuella idrottsverksamheten. De externa ledarna har i sin tur gått en kort utbildning för de speciella utmaningar som kan uppstå.

– En grupp barn är förstås aldrig helt homogen, säger Jenny Nordhall, men de här barnen som har olika diagnoser och egenheter kräver extra mycket flexibilitet från ledarhåll.

– Det satsas så lite på idrott för den här gruppen av barn, fortsätter hon. Många var försynta och osäkra i början och ville att föräldrarna skulle vara med. Att se hur de utvecklats och blivit mer autonoma och självsäkra och att flera börjat vara med på skolgympan är en belöning för oss som ledare.

EFTER DET FÖRSTA ÅRET ändrades verksamheten en aning till att fokusera mer på hälsa och på att må bra i allmänhet. Numera har både yoga och dans testats och ibland möter man djur på den lokala 4H-gården.

Text: Annica Greve Foto: Per Landfors


Dela detta: