Foto föreställande: Limboland, projektledare Katja Troell, UR logotyp

Attentions intervju med Katja Troell, projektledare för Limboland – en dramaserie om NPF

Nu går det att se UR´s nya satsning Limboland på URplay.  Limboland är en dramaserie i fem delar där man får följa tre familjer som lever med NPF. Här skildras allt från komplicerade syskonrelationer, konflikter i vardagen men också hur kärlek bär även när det stormar. Attention har pratat med Katja Troell, projektledare för Limboland, om hur tankarna gått kring satsningen.

Varför valde UR att göra Limboland?

Idén till Limboland kom i samband med inspelning av övriga produktioner kring NPF som UR har gjort tidigare. Under arbetets gång såg vi de publicistiska svårigheterna med att visa verkligheten i familjer där någon lever med en eller flera diagnoser. Vi fick helt enkelt klippa bort de mest känsliga scenerna för att inte hänga ut någon. Med en dramatisering kan vi visa hur det kan gå till i verkligheten utan censur.

Vad vill ni förmedla med serien?

Att skildra konsekvenserna i familjer med NPF diagnoser. Att synliggöra dem och öka förståelsen och empatin och visa hur det är ”när det händer”. Ge föräldrar en möjlighet att identifiera sig med andra i liknande situationer. Alla som har någon i sin närhet med beteendeproblem kan känna igen sig. Och kanske de som är förnekare vågar söka stöd och hjälp.

Vad hoppas du att tittarna – särskilt vi som själva lever med NPF i familjen –  får med sig efter att ha sett serien?

Att de inte är ensamma i sin situation. Vi vill även visa med serien hur man inte bör bete sig i en svår situation men även tillvägagångsätt som fungerar.

Var det något särskilt som du fick insikt om när du gjorde research inför serien?

Mycket, bland annat, hur olika diagnoser kan te sig beroende på personlighet. Det är samma underliggande problem eller utmaning men svårt att generalisera. Vidare att vi alla kanske befinner oss någonstans på skalan.

Tror du att serien kan påverka beslutsfattare/viktiga aktörer inom exempelvis skolan och vården när de får se ”bakom kulisserna” i en NPF-familj?

 Det hoppas vi så klart på. Noah – som spelar William i serien och som själv fick diagnosen ADHD för tre år sedan – kommer till exempel visa serien i klassrummet för sina kamrater och lärare så att de ska förstå hur han har det då och då. Det borde även fungera för andra aktörer inom vård och skola.

Finns det några risker med att göra en sådan här serie?

NPF känns mindre stigmatiserat idag än tidigare. Mycket tack vare att förståelsen har ökat och att vi alla pratar om det oftare. Men det är klart att ingen vill vara sin diagnos som risken kan bli om man inte tänker efter innan man uttalar sig om personer i sin närhet. En serie som berör NPF skickar kanske ut signaler att ibland ”leta” diagnoser i onödan.

Vad var roligast med att göra inspelningen/skriva manuset?

 Att produktionsbolaget Storyfire fick ihop ett så professionellt gäng av kända skådespelare. Och att manusförfattaren, produktion- och inspelningsteam lyckades förmedla det viktiga budskapet serien står för, och samtidigt göra Limboland till en njutning att titta på.

Skribent: Cecilia Brusewitz


Dela detta: