Många barn som har syskon med NPF kan berätta om en vardag som är full och kompromisser och inte sällan konflikter. Man kan behöva stämma av sitt syskons känsloläge och ta stor hänsyn till vad ens syskon behöver för att klara av att göra saker. Syskon kan berätta om starka, motstridiga känslor. Hat och kärlek om vartannat. En känsla av att bli undanskuffad. Att man alltid ska ha förståelse fastän man inte alltid vill eller orkar. Kärleken kan också vara stark mellan syskon där någon behöver extra stöd.
På den här sidan får vi läsa några syskons egna berättelser om hur de upplever syskonskapet. Vi får också läsa en artikel om ämnet utifrån psykologen Cecilias perspektiv.
Syskonens egna berättelser
Den lyhörda storasystern
Annas lillebror har trotssyndrom och flera andra NPF-diagnoser. Hon blev den ansvarfulla, anpassningsbara och lyhörda storasystern. Större delen av yrkeslivet har hon arbetat med personer med funktionsvariationer. Förståelse för andras olikheter bär hon med sig från barndomen.
Livet som skuggsyskon
Henrik Holmer har tillsammans med sin mamma dramatikern Gunilla Boëthius skrivit pjäsen “Skuggsyskon”. Henrik växte själv upp med ett syskon som har autism. I den är artikeln utvecklar han sina tankar och upplevelser från barndomen.
”Jag kommer alltid finnas där, han är ju min bror”
Anton, 13 år, och Jakob, 21, är två bröder som bråkat ”jämt” och vars olika behov ofta krockar. Jakob har högfungerande autism och vill helst vara i fred och ägna sig åt sina intressen medan lillebror Anton – som utreds för adhd – vill ha rörelse, aktivitet och kontakt. Kontakten består ofta av att reta sin storebror men också av att komma hans intressen nära.
Psykologen om syskonrelationer
Psykologen Cecilia Bergfors jobbar på Barn och Ungdomshabiliteringen i Linköping. Under sina år som psykolog har hon träffat många syskon till barn med NPF. Hon har hållit i syskongrupper, haft enskilda syskonsamtal samt pratat med oroliga föräldrar kring utmaningarna i syskonskapet.