”Varför förstår du inte?” – Samtalsstöd röjer missförstånd och konflikter

Ibland haltar kommunikationen i relationen. Socionom Åsa Rehnman möter par och enskilda som söker stöd för att sortera i tankar och känslor – bland annat par där den ena har en autismdiagnos. ”Ökad kunskap om diagnosen kan röja många missförstånd och konflikter.”

Socionom och terapeut Åsa Rehnman arbetar på kris- och samtalsmottagningen inom Region Stockholms habilitering. Hon möter bland annat människor som söker samtalsstöd, enskilt eller i par, när de inte förstår varandra – i förhållanden där den ena partnern har en autismdiagnos.
– Ökad kunskap om diagnosen kan röja många missförstånd och konflikter. Tillsammans identifierar vi inom vilka områden paret inte kan mötas, vad som känns svårt. Vi sorterar vad som är oförmågor och förmågor kopplade till autism, vad är egenskaper och hur vill vi fortsätta?

Justera förväntningarna

Åsa betonar att det inte går att generalisera gemensamma problem och strategier för par hon möter, men vissa partners upplever att de aldrig får gensvaret de eftersträvar. Tankar kan uppstå hos den andre som: Varför förstår du inte? Du borde begripa.
– Som i alla relationer är det viktigt att värdesätta egenskaperna hos varandra som man en gång föll för. De bästa förutsättningarna för en sund relation är att sortera i frågor som: Vad kan jag förändra? Vad behöver jag acceptera att jag inte kan förändra? I svaren kan en pusselbit finnas. Det handlar om att justera förväntningarna, förebygga besvikelser och hitta sätt att förstå varandra.

Stöd för att gå vidare

Många som kommer till henne har även barn med autism. Efter att barnet diagnosticerats blir följden ofta att en förälder känner igen sig och genomför en egen utredning, som ibland resulterar i samma diagnos. För den andre partnern kan det förklara mycket, men ofta kommer diagnosen sent. Då kan partnern behöva utrymme att beakta känslorna som samlats genom åren och hitta förhållningssätt.
– Många med autism har svårt att organisera, planera, samordna, hålla kontakt med skola och ringa myndigheter. Det kan bli en belastning för den andre partnern som får hålla ihop det hela, och som med tiden kan känna sig ensam i ansvaret.

Om partnern utan diagnos kommer själv, och inte mår bra, kan hen behöva spegla sina tankar med någon som kan autism. Känslor är inte farliga, men de kan göra ont, säger hon:
– Vissa behöver stöd i att sortera vad de själva vill, som i alla relationer. Vi människor försöker ofta problemlösa. När det inte funkar uppstår ofta irritation och frustration. Att få prata om att det inte blev som man tänkt sig hjälper i processen att gå vidare för att båda ska må bra.

Slitsamt småprat

Efter tjugo års erfarenhet av att möta människor med autism, återkommer hon till betydelsen av kunskap om diagnosen – förutsättningen för att förstå varandra. Att tillsammans överbrygga hinder och anpassa sig, om man vill stanna kvar i en relation – utan att passera sina egna gränser. Det finns inga snabba lösningar i några relationer. De flesta människor vill ha kontakt, men viss kommunikation kan upplevas meningslös, fortsätter hon:
– Det här smörjande snacket vi har sinsemellan. ”Hur var det på jobbet?” Till svar får vi kanske kort: ”Bra!” Genom småpratet vill vi skapa kontakt, men alla är inte lika intresserade av den typen av kommunikation. Det kan även skapa framplockningsproblem för vissa. Vad ska jag säga? Det går inte få en person att tycka något är intressant, som småpratet. Det är som det är. Vi har olika behov.

Ett nytt landskap

Att hjälpa par att kommunicera är oerhört meningsfullt, beskriver hon:
– Det handlar om att skapa sig ett annat landskap, ett tydligare och rakare språk.
Många par hon möter upplever trygghet i varandra, betonar hon, där de med tiden lärt sig att dela upp ansvaret. Partnern med autism behöver ofta veta vad som förväntas, när det ska ske och hur.
– Att spontant varje kväll uppfatta vad som ska göras blir svårt att hantera för personer med autism. De kan även ha större behov av få förklarat för sig vad som kändes fel hos den andre, för att förstå. I stunder när missförstånd uppstår behöver vi pedagogiskt förklara för varandra: ”När du säger si, känner jag så”. Berättelsen behövs för att förebygga känslan av att den andre inte bryr sig.

Vardagstips:

  • Kommunikation: ”Socialt samspel har att göra med uppfattning av kroppsspråk, miner och känna av hur den andre reagerar. Att känna in socialt kan vara svårare.” Sträva efter en rak och tydlig dialog. Avsätt en avgränsad planeringstid en dag i veckan. Undvika spontana infall gällande allt som ska göras vilket kan skapa stress.
  • I hemmet: Om behoven är olika. Skapa egna utrymmen där alla får vara på sitt eget vis – och en gemensam zon där alla möts.
  • Ansvarsområden: Dela upp tydligt avgränsade områden där båda vet vad som förväntas.

Söka stöd?

  • Habiliteringens resurscenter: För rådgivning och litteratur för ökad kunskap.
  • Vuxenhabiliteringen: Här kan även partnern få stöd.
  • Kommunens anhörigkonsulenter: För dig som ger stöd till någon har en funktionsnedsättning. Informerar om stödkontakter, erbjuder anhöriggrupper och vägleder.

Text: Caroline Jonsson Foto: Adobe Stock


Dela detta: