Vi vill alla må bra. Men sätten att må bra på skiljer sig ofta åt. Problemet blir när majoriteten enas om att vissa saker mår man bra av och sedan bli oroliga när någon annan protesterar.
Sommarledighet är exempel på något som ska vara härligt för alla, och den ska vara utformad på vissa särskilda sätt. Utan att någon egentligen kan svara på frågan ”varför?”. Varför ska det plötsligt flöjtas iväg till släktträffar i torp utan vatten/wifi/el?
När sommarens attribut inte fungerar
Varför utgör fullpackade stränder sådan lockelse och varför äta glass som ändå bara envisas med att rinna ner över knogarna? Och varför jaga solljus som skär genom märg och ben? Varför ska det plötsligt badas i kalla, djupa vatten? Och varför ska det anordnas oberäkneliga utflykter och varför ska man äta ute när insekter snablar sig fast på konstig mat som kallnat så snart den lämnat grillen?
Det är som att svära i kyrkan – och förlåt om du är vän av klassiska sommarattribut – men så kan sommaren också upplevas. Och kanske särskilt om man har NPF. Kognitiva funktionsnedsättningar försvinner inte för att temperaturen stiger och glassen flödar. Sommaren i sig kanske till och med är den mest prövande årstiden om man är intryckskänslig och beroende av fungerande rutiner för att må bra.
Återhämtning är individuell
Så hur gör man då om familjen består av någon som skyr allt det som sommaren ”ska” innebära? Och när någon annan längtat hela året efter just sand i skorna och träffar med alla man inte hunnit med i vardagen?
En början kan vara att acceptera att det där som är återhämtning och vila för dig, kanske inte är detsamma för mig. Att vi är olika helt enkelt och det finns inget bättre eller sämre sätt att fira sin ledighet.
Att det finaste med lov och semester är att äntligen slippa leverera. Att i möjligaste mån få njuta av det som gör en glad och lugn; oavsett om det är i ett svalt rum med neddragna persienner och begriplig mat inom räckhåll eller på en sandstrand med stojiga medmänniskor och en vattenmelon i näven.
Gör sommaren till din
Och om sommaren väcker oro och sorg över att alla de förväntningar man har på den inte infrias så kanske man bör börja ställa sig själv frågor. Varför är det här viktigt för mig? Varför vill jag att du följer med fastän du inte vill? Kan jag acceptera att du hellre vill sitta i ditt rum och djupdyka ner i allt som intresserar dig än att följa med mig ute i hettan och grönskan? Är det ok att vi vilar och roar oss olika?
Frågorna bär och kan bana någon slags väg till de olika sommar som faktiskt blir. Utan oket av förväntningar.
Text: Cilla Brusewitz