För att värma upp oss inför Almedalen och vårt seminarie om vård och stöd för unga kontaktade vi seminariedeltagaren Kristina Taylor. Hon är ordförande för Sveriges Psykologförbundet och har många intressanta tankar kring hur situationen för barn och unga i behov av vård och stöd kan förbättras.

Vad är dina egna erfarenheter av att arbeta med barn och unga i behov av stöd?

– Innan uppdraget som förbundsordförande jobbade jag nästan 15 år som psykolog i förskola/skola/elevhälsa. Jag har också arbetat på en BUP-mottagning och innan jag utbildade mig till psykolog jobbade jag som personlig assistent.

Varför är det viktigt att prata om läget inom BUP?

– Det är svårt att tänka sig något viktigare än att välfärdens olika delar klarar att leverera det våra barn, ungdomar och deras familjer behöver och har rätt till – inte minst gäller detta förebyggande och åtgärdande insatser för psykisk hälsa. Nu har vi under flera år sett en oroande utveckling såväl inom första linjens barnpsykiatri som inom den specialiserade vårdnivån när det gäller likvärdig och god tillgång till centrala yrkesgrupper, väntetider samt vilken slags bemötande och behandling som erbjuds familjerna. Om den specialiserade barn- och ungdomspsykiatrin inte kan erbjuda psykologisk behandling och en kontinuerlig kontakt med personal som vill stanna är samhället – och barnen – illa ute.

Varför ser utvecklingen ut som den gör och vad behöver förändras?

– De inspel vi får från psykologer som jobbar eller har lämnat BUP är att många upplever en bristande kunskap om psykologprofessionen och psykologisk behandling på ledningsnivå, för lite inflytande över de egna arbetsuppgifterna och ett alltför medicinskt perspektiv på patienternas behov.

– Psykologförbundet menar att vården behöver organiseras på ett annat sätt och lämna den hierarkiska struktur som råder. Fler professioner behöver vara representerade, och involverade, på ledningsnivå och i strategiska funktioner som tex inom kunskapsstyrningsorganisationen.

– Men det allra viktigaste tror jag personligen handlar om att vi gemensamt behöver skifta mindset, och ägna mer kraft åt att fundera över hur vi kan bidra i stället för hur vi kan avgränsa, vänta på att andra ska göra något och hålla ansvar borta. Redan idag måste de mest behövande barnen och deras föräldrar känna att vi håller dem i handen och inte släpper taget!

Hur kommer ni jobba för att nå den förändring ni vill åstadkomma?

– Vi kommer att fortsätta prioritera barns och ungas hälsa i vårt påverkansarbete. Både för att vi menar att frågan är så viktig för samhället och för att det som är bra för barnen, de unga och deras familjer också är bra för våra medlemmar och andra professioner inom psykiatrin och välfärden i stort.

Hur tror du situationen ser ut om 5 år?

– Då tror jag att vi har en bättre balans och mellan de psykologiska och medicinska perspektiven, att arbetsgivare och politiker har ökat sitt engagemang för en nationellt reglerad specialistordning för psykologer och att färre familjer känner sig övergivna av samhället, skolan, BUP.

Foto:  Fond & Fond