När Attention träffade Anders handlade samtalet bl.a om utmaningarna att slutföra, konsten att reglera energin och att leva som man lär. Han reflekterade också kring skillnaden i att ha adhd som ung kontra äldre.
– Som ung orkade jag ha adhd hela dygnet. Som äldre är det mer slitsamt, säger Anders Bagge som fick diagnosen när han var 47 år.
Artisten och musikproducenten Anders Bagge har varit öppen med sin adhd. Det har underlättat, säger han:
– Allt går fort i mitt huvud. Adhd för mig innebär att jag vissa dagar kan prata i timmar, uttrycka mig och berätta hur jag känner. Andra dagar orkar jag inte med mig själv och blir tyst. Människor kan uppleva det märkligt. Nu när alla känner till min adhd, undrar ingen längre varför jag speedar i gång. Samtidigt har jag förklarat för mig själv att jag behöver bli lugnare, spara energi och fördela den under dagen. Jag försöker att inte hetsa upp mig, annars bränns all energi direkt.
Botad scenskräck
Att få diagnos som 47-åring gjorde att skammen försvann:
– Visst kan adhd spöka gällande mitt självförtroende som blivit törnat. Men mest har jag tänkt att jag bara varit rädd, att jag inte tror att jag är någonting. Sen kom jag till en punkt när jag inte längre orkade gå omkring och känna så. Tiden var inne för att visa vad jag går för. Jag har växt kopiöst sedan jag medverkade i melodifestivalen, trots att allt har hänt bara i år.
I melodifestival 2022 konfronterade han sin scenskräck inför miljoner tittare, därefter följde en sommarturné där han för första gången stod på scen som soloartist:
– Att genomföra min första turné med tillhörande scenskräck, är det bästa jag gjort. Mot slutet av turnén var scenskräcken botad. I början gjorde det bara ont. Varför gör jag det här, undrade jag. När sommaren tog slut ville jag bara fortsätta. Har vi inte flera gig? Det är en enormt förlösande känsla.
Konsten att slutföra
Bagge är bland annat textförfattare, kompositör, producent, artist, jurymedlem i programmet Idol och programledare i radio. Nyligen flyttade han tillsammans med frun Johanna och hundarna till ett slott. Kalendern är oftast fullbokad, han slits ständigt med utmaningen att slutföra saker:
– Nu finns luckor i schemat, men i somras var jag inte ledig en dag. Det har varit snurrigt under lång tid. I perioder minns jag knappt vilka jag träffat eller vad jag gjort. Nu har jag påbörjat fyra stora projekt, bland annat en slottsträdgård. Det känns som att jag grävt fyra hål. När jag har ledigt borde jag slutföra saker eller göra sådant som får mig att må bra. I stället börjar jag gräva överallt, styr upp nya projekt. Jag behöver prioritera bättre, så jag inte faller ihop i trädgården en dag. Listor för att strukturera dagen hjälper honom i konsten att slutföra:
– Det blir en belöning, att bocka av det jag slutfört. Min fru är bra på att hjälpa mig med listorna.
Leva som man lär
Han ger ofta andra rådet att ta hand om sig. Det är svårare att leva som man lär, konstaterar han:
– Sakta men säkert försöker jag hitta rutinerna. Har jag en bra morgon kan jag tänka klart och fördela energin. Åtta timmars sömn är viktigt, missar jag en timme blir dagen förstörd. Jag har blivit bättre på att låta kroppen vakna i god ro. Förr rivstartade jag och satte alarmet tio minuter före jag skulle gå. Jag startar inte längre tankeflödet direkt på morgonen, och väntar med att läsa mail. Har jag femton meddelanden är alla lika viktiga, eller lika jobbiga. Då har jag bränt mig före frukost.
Att reglera energin är en pågående process. Han skulle fortfarande behöva påminnelser om mat, sömn och en promenad. Genom livet har han befunnit sig på fel platser vid rätt tillfällen, säger han:
– Min adhd har fått utlopp i musiken, som ung var det mycket träning. Jag har jobbat dygnet runt, det var rock’n’roll och resor i hela världen. Jag kunde dricka morgonkaffet i studion, för att plötsligt upptäcka att det blivit kväll. Då hade jag skapat musik i nio timmar, och bara fått i mig kaffet. En period lugnade jag min adhd med schack, jag spelade halva dagen utan paus. Första mötet med casinot insåg jag snabbt att det var stopp för mig, den dörren skulle jag inte öppna.
Skillnaden i att bli äldre
Utmaningarna med att ha adhd har förändrats med växande ålder.
– Som ung orkade jag ha adhd hela dygnet. Som äldre är det mer slitsamt. Jag orkar inte ha adhd sju dagar i veckan längre, men jag måste. Vissa dagar känns det som allting faller, att jag försvinner. Samtidigt mår jag bättre nu, jag har en del att berätta och vill hjälpa unga i publiken. Hade lilla Bagge haft tillgång till stora Bagge, hade livet kanske blivit enklare.
Text: Caroline Jonsson
Artikeln publicerades ursprungligen i Attentions medlemstisning nr. 4 2022.