Karin “Kakan” Hermansson är feminist, konstnär, programledare, dj, skribent, författare och hudvårdsexpert. Hon hörs och syns i offentligheten och vågar ta plats i debatten, men när hon var liten var det som om hon befann sig i en glaskupa. Trots att hon aldrig var stilla och trots att hon avbröt andra hela tiden.

– Jag har aldrig känt mig lugn, och jag var strulig i skolan. Jag hade så mycket kvarsittning i femman, att jag vid varje kvarsittning fick skriva en text om ett landskap. När landskapen var slut fick jag gå över till Afrikas flora och fauna. Sedan visste de inte vad de skulle hitta på.

Även om hon fick adhd-diagnosen först vid 29 års ålder är den något som har format hela hennes liv, den hon är idag och sättet hon ser världen på. Kakan Hermansson blev feminist tidigt och hittade hem i kvinnoseparatistiska grupper, bland anarkister och feminister.

– Den miljön är väldigt tillåtande för hur man mår, där kände jag mig högfungerande. Det var en räddning för mig, säger Kakan Hermansson.

   När hon kom iväg på adhd-utredning sa psykologen och psykiatern att Kakan var ett solklart fall. Och hon beskriver att hon var livrädd när hon gjorde utredningen.

– För jag tänkte att om det inte är adhd, vad fan är det då jag har?

Brasiliansk jujutsu visade sig vara hennes grej

För tre år sedan hittade Karin Hermansson hem igen – till träningen, något hon beskriver som en besatthet. Det började med att gå på gym och lyfta tungt, men så en dag föreslog hennes personliga tränare att hon skulle testa brasiliansk jujutsu, något Kakan Hermansson hade sneglat på över repen på träningsklubben men sett som helt otänkbart. Så blev hon fast.

– Det är en filosofi, man lämnar egot utanför, man hjälper varann. När jag går in på mattan är jag ingen, och det är min högsta dröm att ingen ska bry sig om vem jag är. Det är som när jag gör keramik, man jobbar från hjärna till hand, eller från hjärna till kropp. Jag måste tänka så mycket hela tiden. Och det är ingen 40-årskris, tillägger 40-åriga Kakan. Kakan Hermansson menar också att regelbunden träning är något som hennes “adhd-hjärna” behöver.

– Träning är inte hela lösningen på de problem som adhd:n skapar för mig – men det är en stor del av mitt recept. Det här kommer vara min grej tills jag inte kan gå längre, jag hörde precis om en 75-årig kvinna som fick sitt svarta bälte!

Adhd:n innebär både för – och nackdelar

Kakan Hermansson berättar att hon har haft mycket ångest och självskadebeteende, och att hon har alltid har känt att hon inte passar in.

– Jag skulle aldrig i livet välja bort min adhd, inte ens min ångest. Jag gillar att vara snabb. Men det bränner också ut en, och den balansen hittar man inte bara.

   Det senaste året beskriver Kakan Hermansson att hon har kommit till flera insikter.

– Jättemånga tror att adhd är bara koncentrationssvårigheter, men i min hjärna är det aldrig tyst. På kvällen kan jag ha fyra konversationer på gång med mig själv och samtidigt nynna på ett soundtrack.

   Och adhd har haft en förlösande effekt på Kakans konstnärskap.

– När jag kunde få ut det som fanns i hjärnan till mina händer, det var bra för mig. Jag tänker också på vart livet har tagit mig, det har tagit mig till politiska sammanhang, vilket har gett mig självförtroende, och det i sin tur har jag tagit in i min konst. Hade jag inte haft den bakgrunden som jag har hade inte mitt konstnärskap sett ut så.

”Att vara annorlunda är ju King”

Kakan Hermansson är glad att det inte är lika skamligt att få en NPF-diagnos längre. Och hon menar att det, i priviligierade fall, kan vara en superkraft men att det också är en enorm utmaning och att det inte heller är rättvist. Och, säger hon, bara för att du har en NPF-diagnos, betyder inte det att allt annat försvinner. Du kan fortfarande vara hbtq, eller ha acne, du kan gnälla på jobbet eller ha jobbigt med personen du är kär i.

– Nu verkar det inte vara så att vi är satta på den här jorden för att smälta in i ett rum. Men kan hitta sammanhang där man är som de andra, och om man kan kämpa för att må bra och göra sin olikhet till någonting toppen, då är man i en annan box, i en parallell värld, säger hon och fortsätter:

– För att vara annorlunda är ju king! Det är vi som förändrar samhället och världen. Man behöver heller inte vara stark hela tiden, det gör väl inget om du får ett psykbryt. Man ska inte vara så hård mot sig själv, men man ska prata om det.

Blivit bättre på att balansera sin energi

Kakan Hermansson jobbar inte fullt så mycket nu som innan, delvis eftersom hon har blivit förälder. Hon beskriver hur hon upptäcker små delar av sin balansstrategi under vägens gång. Under åren på Konstfack brände hon ut sig tre gånger och hennes barndom beskriver hon som full av små micro-utbrändheter. Dels som ett resultat av att hjärnan går på högvarv, men också på grund av en stor och genuin nyfikenhet och vetgirighet.

– Jag älskar ju att göra grejer! Men det är ett livslångt lärande för mig hur min adhd funkar, som jag kanske har lärt mig när jag är 75 och får mitt svarta bälte, säger Kakan Hermansson och skrattar längtansfullt eftersom hon skadat knät i en nacksving och inte har fått träna på två veckor.

Text & Foto: Johanna Aggestam