David kämpar mest med måndagar, drömmer om längre helger och fler sovmorgnar. Han har vänner med adhd och är själv öppen med sin diagnos. För att må bra ägnar han raster och dagar åt att koppla bort allt.
– Jag har dagar när jag är avslappnad från världen. Då gör jag bara favoritsaker som att spela, äta munkar till frukost och lyssna på musik – inget superuttröttande.
David 11 år bär tröjan med texten: Ha tålamod, jag har adhd. Den använder han ibland, eftersom det är bra att andra känner till hans adhd, säger han:
– Om kompisar blir arga för att de kanske tycker att jag inte lyssnar, tittar bort eller tappar fokus, då kan det vara skönt att de förstår varför. Eller om jag har för mycket energi och pratar för mycket.
Drömmer om längre helger
David tycker att skolan är okej, förutom måndagar. Det spelar ingen roll om han går upp kort eller lång tid före skolan börjar. Han är lika trött oavsett:
– Jag drömmer om längre helger, en extra vilodag. På måndagar har vi även idrott och dusch i omklädningsrummet. Det är jobbigt att byta om och sedan duscha. Skolan börjar tidigt alla dagar utom onsdagar, jag önskar att skoldagarna kunde börja senare.
Sista terminen har hans familj kommit överens med skolan om att han får komma ombytt till idrotten på morgonen och dela ett litet omklädningsrum med endast en annan elev. Nu går det bättre.
– Att det är idrott på måndagar hjälper inte, men det största problemet med måndagarna är att jag känner mig trött. Senaste terminen i femman har jag varit hemma många måndagar. Det bästa med sommaren är att inte behöva vakna tidigt och att jag inte måste gå upp ur sängen, klä på mig, äta frukost, borsta tänder och gå ut. Då får jag äntligen vila och inte känna stressen inför en skoldag.
Större klasser
Det är 27 elever i Davids klass, men nu har ”skolan bestämt” att det ska vara 32 elever i varje klass:
– I slutet av femman var det lite stökigt. Hela klassen var trött och det var mycket prat i klassrummet.Efter sommarlovet tar de bort en parallellklass och hela grundskolan flyttar in i samma byggnad. Nu är det bara årskurs tre till sex här. Klassen som försvinner ska splittras och flytta in i övriga klasser som blir större. I sexan hoppas jag min förra mentor kommer tillbaka, hon förstår mig.
David tycker att det kan vara svårt att sitta still under lektionerna:
– Stressboll och hörlurar kan hjälpa. Ibland lyssnar jag på musik samtidigt som jag jobbar, eller så använder jag hörlurar som stänger ute ljud. Jag kan ha svårt med fokus om jag inte gillar det jag gör. Antingen har jag superfokus eller inget fokus alls. Jag kan vara hyperaktiv och tänker annorlunda. Vi med adhd kan förstå saker snabbare än andra, till exempel skämt eller matteproblem.
”Avslappnad från världen”
Han tycker att det kan vara kämpigt att varva ner på kvällen:
– Det är svårt att vila, slappna av och ta det lugnt. Att sluta tänka snabbt på allt. Jag är så hyperaktiv och behöver oftast melatonin för att kunna sova. Tv-serier kan hjälpa, men det är inte roligt att bryta mitt i ett avsnitt.
För att få lite lugn i tanke och kropp brukar David ha dagar när han kopplar bort allt:
– Jag har dagar när jag är avslappnad från världen. Då gör jag bara favoritsaker som att spela, äta munkar till frukost och lyssna på musik – inget superuttröttande. Jag vilar, pausar, äter och mediterar om jag kan. Under hela dagen kopplar jag av och tänker inte på läxor eller annat som behöver göras. Musik är som meditation. Jag gillar punk, elektronisk musik och mindfulnessmusik.
”Vänta tills man är redo”
Om det är lite bråkigt på rasterna, försöker han också att slappna av från världen:
– Jag kan ha en dag i skolan där jag inte leker något särskilt. Då sitter jag kanske på en bänk med mina kompisar och pratar hela rasterna. Det brukar inte komma bråk mot mig, men det kan finnas andra bråk på rasten. Om någon säger något dumt till mig kanske jag skulle svara: ”Kolla dig själv i spegeln”.
Vänner, raster, matte och engelska är det han gillar bäst med skolan:
– Jag har några vänner med adhd, det har bara blivit så. Men om de inte vill berätta om sin adhd, tycker jag inte att de ska göra det. Då är det bättre att vänta tills man känner sig redo att gå ut med den informationen. Alla behöver inte få veta direkt.
Text: Caroline Jonsson