Trenden att allt fler personer diagnostiseras med adhd håller i sig. Färska siffror från Socialstyrelsen visar att förekomsten av adhd-diagnoser ökar både bland barn och vuxna. Som en naturlig följd därav ökar också läkemedelsuttagen, där det idag finns flera olika preparat att välja på.
Nytt är att man nu har fått säkrare data så att man kan särredovisa add, det vill säga adhd utan hyperaktivitet. Det är en diagnos som ofta ställs betydligt senare (topp vid 15 års ålder) än en adhd-diagnos (topp före 10 års ålder). Socialstyrelsen menar att det tyder på att det finns ett behov av att öka kunskapen om tillståndet för att undvika negativa pålagringar i form av depression och ångestproblematik. Sett till totala antalet adhd-diagnoser (oavsett form) har kvinnor nu kommit i fatt männen, i den meningen finns inte någon nämnvärd skillnad mellan könen.
Myndigheten menar att det är oklart vad som driver utvecklingen och varför fler ryms inom diagnoskriterierna i dag.
Attentions kommentarer
- Attention har följt denna utveckling sedan förbundet bildades år 2000, säger ordförande Anki Sandberg. Ökningen drivs enligt vår erfarenhet av flera olika faktorer. Först främst är kunskapen om diagnoserna betydligt högre i hela samhället, vilket bidrar till att fler söker hjälp. Vi lever också i ett betydligt mer kognitivt krävande samhälle. Både skolan och arbetslivet har förändrats på ett sätt som innebär stora påfrestningar för den som har adhd. Gruppen är exempelvis överrepresenterad när det gäller problematiskt skolfrånvaro, sjukskrivningar och i arbetslöshetsstatistiken.
- Kriterierna för att få diagnosen adhd har dessutom förändrats, vilket gör att fler lever upp till dem. Resurser har också skjutits till och det finns fler möjligheter till utredning och behandling än tidigare. Det är bra både för samhället och individen som kan få hjälp och stöd, vilket gör att många kan fungera bra även om de har diagnos.
Regionala skillnader
Trots detta är köerna till både BUP och vuxenpsykiatrin långa, i vissa fall handlar det om väntetider på flera år. Det regionala skillnaderna är dock stora, så hur länge den som söker vård för adhd får vänta beror till stor del på var man bor.
Sedan några år tillbaka finns det också nationella styrdokument och kunskapsstöd som beskriver hur en utredning ska gå till. Socialstyrelsen skriver i sina Nationella Riktlinjer följande om hur en utredning bör gå till:
”Du som är beslutsfattare i hälso- och sjukvården behöver till att utredningarna är anpassade till individens behov och utförs av personal med adekvat kompetens och erfarenhet (minst en läkare och en psykolog). Utredarna bör utgå från individens styrkor och svagheter, och peka framåt mot de insatser som behövs. Man behöver också reda ut om svårigheterna beror på annat än den funktionsnedsättning som misstänks.”
Ytterligare en förklaring till att fler diagnoser ställs är ett ökat fokus på tidiga insatser som kan rädda unga från en negativ spiral, där de hamnar i socialt utanförskap, arbetslöshet, missbruk och kriminalitet. Rätt vård och stöd som sätts in tidigt direkt när problem uppstår kan bokstavligen rädda liv.