Ragge är en Volvo Amazon som Pip Carlsson har haft sedan 2005. ”Vi har ett bråkigt förhållande och han blir aldrig färdig, men i bilen försvinner all ångest och ilska.” Hennes bilhobby är ett specialintresse som har funnits hela livet. Hon arbetar i verkstad med att bygga lastbilstrailrar – fritiden ägnas åt bilträffar och att uppfinna lösningar på Ragges problem.
Intill Pip Carlssons hus i Bollebygd utanför Göteborg står Ragge parkerad vid uppfarten. Han är en gammal Volvo Amazon som Pip har haft sedan 2005. Tilltalet ska vara han, säger hon, aldrig den. Ragge krånglar alltid, men han har ”kräm i batteriet”, konstaterar hon. Pip drar i några kablar, kör ut honom från garaget, stannar vid grusvägen och talar därefter innerligt om sin relation till Amazonen:
– Ragge är en familjemedlem, enbart kärlek. Han kan beskrivas som en veteranbil, ett entusiastfordon eller en raggarbil. Vi har ett bråkigt förhållande och han blir aldrig färdig, men i bilen försvinner all ångest och ilska. När jag meckar, är fokuserad och det blir som jag tänkt mig, då får jag en skön känslan av att jag lyckades! Jag kommer aldrig sälja honom.
Omhändertagande raggarkultur
Pips bilhobby är ett specialintresse som har funnits med henne hela livet. Förutom all fritid som hon spenderar på bilträffar och i garaget hemma arbetar hon i verkstad med att bygga lastbilstrailrar.
– Mamma är utbildad bilmekaniker och har alltid meckat med bilar, min morbror svetsade i mekanisk verkstad, mammas farfar var verkstadsarbetare, morfar körde lastbil och pappa var lagerarbetare på Ford dit jag följde med ibland. Från barndomen minns jag hur jag satt med en kartbok intill biltidningen som mamma prenumererade på och letade upp närmsta bilträffarna för sommarlovet.
Pip upplevde allt fler bilträffar med sin mamma efter att hennes föräldrar skildes när hon var tolv.
– Under gymnasiet växte bil-intresset. Tillsammans med vänner hängde jag på raggarklubben i området, tjötade med folk och lyssnade på musik. Raggarkulturen är så omhändertagande, alla är positiva och hjälper varandra. När jag står med huven öppen längs vägen, när Ragge är hemsk och bråkar, då kommer alltid människor fram och vill hjälpa till och ge råd.
”Får jobba med huvud och kropp”
Pip Carlsson 37 år, fick sin adhd-diagnos när hon var trettio, efter ett stökigt liv och en känsla av att vara annorlunda och inte passa in. Hon hyr sedan en tid huset där hon bor med sin två barn, hittekatten Musse och Ragge. På landet i Bollebygd och i garaget finner hon frihet och lugn:
– Jag bor i ett paradis där jag kan plocka svamp och promenera i skogen. Igår fiskade min tös sin första Aborre. Jag skulle aldrig kunna bo centralt i lägenhet. Där känner jag mig fångad som en björn i bur, det är ljud överallt och övervakande grannar. Nu meckar jag med Ragge när jag vill. När jag problemlöser i garaget, då får jag jobba med huvud och kropp. Han är ombyggd, jag behöver själv uppfinna lösningar. När han har elfel – då måste jag följa elschemat, kablarna och finna orsaken till problemet.
Hon hade länge letat efter en Volvo Amazon, när hon en dag såg bil-annonsen för sexton år sedan:
– Det såg ut som om han legat på havets botten, men sedan dess har det bara varit Ragge. När jag är sur åker jag en tur, sedan blir jag glad. Idag är han slipad plåtren, men när jag vinner pengar på lotto lackar jag honom helrosa igen, som han var förr.
Populär på bilträffar
Pip berättar att Ragge får mycket uppmärksamhet under bilträffarna. Det plåtsilvriga biltaket är mönstrat som en spetsgardin. Övriga bildelar har inslag av metallic-rosa, reglage har smyckats med grodor och diamanter, rosa Wunderbaum-granar med vattenmelondoft och biltärningar hänger i backspegeln. Innertaket är klätt i rosa fluffigt tyg och i passagerarsätet ligger elschema och handbok.
– Bilträffarnas besökare undrar vilken motor han har, om tankröret är flyttat, hur soffan hamnade på plats och om jag byggt honom själv. Ragge har en B20 originalmotor, när han var liten var han trimmad men inte längre. Jag har bytt Ragges golvmatta och ratt. Framsoffan i Mexico-filt kommer från en Opel som jag släpade hem från ett skogsvrak som skulle skrotas.
Ritualer inför avresa
Nu är det Pip som tar med sig sina barn till bilträffarna i bland annat Varberg, Falköping, Nossebro, Lidköping, Vårgårda och Kungälv – precis som hennes mamma gjorde med henne. Hon har sina ritualer inför avresa. Hon packar kvällen före bilträffen, uppspelt inför avfärd. Sist i väskan samma dag lägger hon i bredda mackor och saft, sen kollar hon vatten och olja i bilen.
– Känslan när Ragge och vi är redo att åka, den är oslagbar. Bilträffarnas tema kan vara off-road, lastbilar, traktorer och tändkulemotorer och såklart träffarna i området tre gånger i veckan. Vi kollar in bilar, lyssnar på motorn och luktar – en gammal bils inredning har en unik doft.
Drömmen om en egen bilträff
Pip drömmer om att arrangera en egen bilträff i Borås, tillsammans med sin vän. Fram till dess är hon tacksam för att kommande somrar förhoppningsvis återgår till det normala efter pandemin:
– I vår kommer jag att slipa bort rostfläckarna, som jag gör varje år, han får aldrig rosta och bli förstörd – sen planerar jag inför sommarens bilträffar. Alla som vill borde besöka en bilträff, du behöver inte vara proffs. Vissa gillar snabba bilar, andra gillar engelska bilar eller ombyggda bilar och några vill se mycket puts. Alla får vara sig själva här.
Text: Caroline Jonsson Foto: Stig Albansson