Isaacs skolkurator och arbetsterapeut hjälper till med struktur och snurriga tankar. Men det tog tre år av KBT-terapi, innan hen hittade rätt. ”Min hjärna är som ett badkar som fylls med vatten. En gång i veckan behöver jag dra ur proppen och ventilera tankarna, så att nytt innehåll får plats. KBT-terapin gav känslan av ett översvämmat badkar med alla övningar.”
Isaac Riggare 19 år, fick sin autismdiagnos 2018. Då hade hen redan gått i kognitiv beteendeterapi, (KBT) under flera år på grund av depression och ångest. – Mina föräldrar sökte hjälp hos barn- och ungdomspsykiatrin 2015 på grund av min depression. Ingen av oss tänkte att orsaken till mitt mående hade att göra med autism. Jag kunde inte beskriva att jag var deprimerad, därför fick vi heller ingen hjälp därifrån. Mina föräldrar fann i stället behandling för min depression hos en KBT-psykolog.
Exponering och spontana aktiviteter
KBT fokuserar på exponering där man aktivt övar sig på att förändra tankar, känslor och beteenden som hindrar en i livet. I tre år gick Isaac i samtal hos KBT-psykologen.
– KBT var inte min grej, men det var det som fanns. Vissa saker var bra för att lindra min perfektionism. Men när jag fick i uppgift att göra mina skoluppgifter slarvigare blev instruktionerna otydliga, som i sin tur blev svårt då jag behöver tydlighet.
I grundskolan hade Isaac egentligen behövt stanna hemma och vila ibland. I stället pressade hen sig till att vara på plats för att inte riskera sämre betyg.
– KBT-psykologen menade att undvikande av skolmiljön berodde på ångest som skulle tränas bort. Det ökade pressen, eftersom min depression egentligen berodde på att jag var utmattad av skolmiljön. Pappa fick rådet att genomföra spontana aktiviteter med mig när jag mådde dåligt, som att gå på bio. Kan man något om autism vet man att oförutsedda händelser skapar stress.
Ventilerar varje vecka
2017 började Isaacs föräldrar misstänka autism och KBT-psykologen sände remiss till BUP för utredning.
– Aldrig undersökte vi orsaken till mitt mående, eller hur jag fungerar. KBT för mig kom att handla om att träna bort ett beteende som inte går att träna bort. Jag kommer alltid bli trött av sociala situationer. Grundskolans skolmiljö skapade stress. KBT finns av en anledning, det hjälper vissa. Jag hade behövt få mina känslor bekräftade i stället för hemuppgifter, exponeringsarbete och lösningar.
Idag går Isaac på en liten gymnasieskola anpassad för elever med NPF. Skolkuratorn kom att bli den samtalskontakt som passade hen bäst. En gång i veckan ses de för samtal där Isaac får ventilera tankar som skapar oro, så att de snurrar lite mindre.
– Jag har lärt mig att inte låta ångest hindra mig från sådant som inte är farligt, men jag behöver en puff och hjälp med struktur. Min hjärna är som ett badkar som fylls med vatten.
– En gång i veckan behöver jag dra ur proppen och ventilera tankarna, så att nytt innehåll får plats. KBT-terapin gav känslan av ett översvämmat badkar med alla övningar, eftersom jag behövde reda ut mina tankar. Det fanns inte tid att dra ur proppen, och jag hade inget utrymme att fokusera på hemuppgifterna.
Samtal som snabbt gjort skillnad
Isaac behöver hjälp med att komma i gång, avsluta saker och stöd för en fungerande vardag – som att komma upp på morgonen och åka till skolan. Efter diagnos dröjde det länge innan hen fick kontakt med en arbetsterapeut, men i år fick Isaac via habiliteringen tillgång även till denna hjälp:
– Samtal med arbetsterapeuten har redan gjort skillnad. Hon hjälper mig att få saker gjorda. Jag har fått hjälp med att skapa en tydlig kvällsrutin, det gör att jag får sömnen jag behöver. Tidigare hade jag svårt att få allt gjort före läggning. Sover jag för lite förvärras mina svårigheter. Arbetsterapeuten agerar bollplank, bidrar med struktur och jag har fått visuellt hjälpmedel som tydliggör tiden.
Betydelsefulla böcker
Idag föreläser Isaac om autism utifrån ett inifrånperspektiv, bland annat hos habiliteringen. Hen vill plugga psykologi efter gymnasiet, har autism som specialintresse, läser biografier om personer som själva har autism och fördjupar sig i litteratur om hur hjärnan fungerar:
– Konsten att fejka arabiska, har betytt mycket för mig. Boken hjälpte mig att upptäcka min egen autism, författaren satte även ord på varför KBT-terapi inte alltid är idealiskt för oss autister. Inte bara Anna, innehåller konkreta tips och råd som jag själv använder mig av. Till föräldrar med barn som har NPF-diagnos rekommenderar jag boken Svart bälte i föräldraskap.
Efter att ha läst mycket om autism, och mött andra med samma diagnos, tror hen att Dialektisk beteendeterapi (DBT) hade varit bättre. Behandlingsformen fokuserar mer på acceptans.
– Nu mår jag bra och har inget behov av nya behandlingsformer. Men jag tror att individer med NPF skulle behöva mer hjälp med acceptans. Valet av behandlingsform beror även på var i livet man befinner sig. Arbetsterapi tror jag exempelvis hade funkat sämre för mig för fyra år sedan. Det är värt att vara nyfiken på sitt eget fungerande, sina känslor och sitt mående. Det ökar chansen att hitta den hjälp som funkar för just dig.
Isaacs boktips: Lina Liman: Konsten att fejka arabiska: en berättelse om autism, Elisabet von Zeipel & Kerstin Alm: Inte bara Anna: asperger och stress, Lotta Borg Skoglund & Martina Nelson: Svart bälte i föräldraskap: att lösa vardagen i npf-familjer
Text: Caroline Jonsson Foto: Erik Ardelius