”Jag känner mig väldigt fokuserad när jag rider. Det är lätt att koppla bort allt i stallet och bara få umgås med hästar. Djur dömer inte”, säger Clara 16 år.
Familjens beslut att köpa favorithästen Hugo har bidragit till meningsfulla dagar, bättre mående och motivation.
Clara Johansson går till stallet före och efter skolan för att rida, mocka och fixa mat. Ibland besöker hon hästen Hugo under skoldagens håltimmar.
– Jag har alltid tyckt om hästar. Det är fysiskt tufft att rida, du tränar många muskler i hela kroppen. Ridning ger väldigt bra reflexer. Eftersom hästar är flyktdjur behöver jag hela tiden vara uppmärksam om något skulle hända. Under sommaren när det är varmt är det som bäst att äga häst, att få rida i skogen och galoppera på åkrar är väldigt härligt.
Ett växande hästintresse
Att rida var det enda hon ville, när skolan inte fungerade, säger hennes mamma Maria Johansson:
– Som så många andra barn önskade sig Clara en egen häst. Till en början sade vi nej. Hur ska vi orka? Att äga en häst kostar pengar och innebär förfärligt mycket arbete. Hästen ska skos. Mat, stallplats och sjukvård kostar. Sen behövs spån i boxen, täcken och annat. Samtidigt kände vi att ridningen var så bra för henne, vi märkte att just Hugo gjorde henne gott, säger Maria.
När Claras hästintresse växte, besökte de till en början en gård med islandshästar.
– Det är fyra år sedan, i samband med att hon fick sin autismdiagnos. Vi red islandshästar tillsammans enstaka gånger, vilket var lyckat. Sen ville Clara rida en större häst och började ta lektioner på ridskolan året därefter, vilket hon tyckte väldigt mycket om.
”Djur dömer inte”
Förra hösten frågade Maria ridskolan om Claras favorithäst Hugo möjligen gick att köpa. Stallpersonalen kom fram till att just Hugo skulle trivas bättre med bara en ryttare.
– Vi fick köpa hennes favorithäst, sedan dess är Clara är i stallet omkring tre timmar varje dag. Jag kör henne till stallet, sen går hon till skolan, därefter hämtar jag i stallet. När jag är ledig är vi ofta tillsammans där, men hon sköter Hugo själv. Först ansvarade ridskolan för foder, skoning och stallplats. I utbyte fick de låna honom under ridlektioner. Då red Clara på helgerna mest, men hon tröttnade. Hon behövde Hugo för sig själv, kunna vara flexibel och rida varje dag, säger Maria.
Hugo befinner sig i ett stort stall med mycket folk, ett stenkast från skolan:
– Det har funnits stunder när det känts jobbigt att vara i stallet, men sedan jag fick Hugo är det lugnare. Jag fokuserar bara på honom nu, säger Clara. Det är lätt att koppla bort allt i stallet och bara få umgås med hästar. Djur dömer inte. Hugo är speciell och busig, en väldigt personlig häst. Jag känner mig väldigt fokuserad när jag rider.
Mår bättre med Hugo
Clara är 16 år, hon visste att en egen häst skulle ta mycket tid – ”men kanske inte så här mycket tid”:
– Det kändes roligt och overkligt när jag förstod att jag skulle få egen häst. Tiden i stallet är värt allt, jag mår mycket bättre tillsammans med Hugo. Det känns bra att ha någonting att göra på dagarna i stället för att bara sitta hemma.
Hon går på introduktionsprogrammet (IM), med drömmen att få ägna sig åt hästar i framtiden.
– Skolan är mycket bättre jämfört med för några år sen. Det funkar okej nu. Jag känner mig motiverad att försöka ta mig igenom skolåret och bli antagen på ett gymnasium med hästinriktning. I framtiden hoppas jag kunna jobba med hästar och försörja mig på det.
Relationsskapande i stallet
Under två korta perioder fick Clara möjlighet att vara i stallet under skoltid, annars spenderades åren i mellan- och högstadiet mest i hemmet:
– Till slut gav jag liksom upp. Mina föräldrar kämpade för att jag skulle få vara i stallet. Det gjorde stor skillnad att få vara där med en lärare, jag fick tiden att förbereda mig inför att skaffa egen häst.
Maria beskriver kampen för att finna lösningar som anpassades efter Claras hästintresse. Under högstadiet fanns en vilja hos skolpersonalen, men på mellanstadiet rådde totalt kaos, berättar hon:
– Länge försökte jag få skolan att samarbeta med HippoCamp, en ideell förening som ger elever med svår skolsituation återhämtning, hälsa och social kontakt via hästar och ridning. Insatsen är en del av elevernas åtgärdsprogram, men vi lyckades aldrig få insatsen beviljad. Det var för dyrt, fick vi höra. I stället var det två lärare som i perioder tog sig tiden att skapa relation med Clara i stallet en timme i veckan. Möjligheten inleddes från början genom en lärare som hade eget stall med två gamla hästar.
”Hugo har gjort oss gott”
Vi är ingen hästfamilj, säger Maria. Dottern har själv skapat sitt intresse.
– Beslutet att köpa Hugo växte fram. För dem som tvekar, finns ibland möjlighet att hyra en häst. Nu kommer Clara hemifrån, får luft, ljus och något meningsfullt att göra. Att vistas i stallet ger social träning. Hon tar mycket ansvar, orkar kämpa sig igenom skolan och har fått en annan färg i ansiktet. När Clara mår bra, mår jag bra. Det är så skönt att det fungerar så länge det fungerar. Jag undrar inte längre hur allt ska gå, hur det ska bli. Hugo har gjort oss gott.
Text: Caroline Jonsson