Hos familjen Kvarnström i Hagsätra är pappa Mattias i minoritet. Alla familjemedlemmar – utom han – har NPF. Vardagslivet består av toppar och dalar, glädje och nedstämdhet, kreativitet och kaos, energi och total utmattning. Att få ihop vardagen är svårt och det finns inga snabba lösningar. Att ha en öppen dialog och en lösningsfokuserad inställning tycker Anna och Mattias är nödvändigt för att få vardagen att fungera.
Anna och Mattias träffades för 18 år sedan när de båda var aktiva i en studentkår på Stockholms Universitet. Mattias drogs till Anna för att hon var passionerad, kreativ och aktiv – hon hade alltid något på gång. De blev ett par och har hållit ihop sedan dess. Studentlivet byttes ut till arbetsliv och efter några år också familjeliv. Kraven på ordning och struktur ökade successivt i och med att barnen kom ökade kraven. Anna bet ihop och kämpade på för att behålla kontrollen och få allt att fungera i vardagen. Hämtning, lämning, middagar, matsäckar, gympapåsar, klädtvättning och läxor. Trots att de alltid har delat det mesta så blev allt mer och mer oöverskådligt för Anna.
Anna fick sin adhd-diagnos som vuxen
När Anna och Mattias läste en artikelserie i SvD och såg ett TV-inslag om vuxna med adhd kände de båda att mycket passade in på Annas liv. Med stöd från Mattias tog hon tag i kaoset och sökte hjälp. En utredning påbörjades och utmynnade mycket riktigt i en adhd- diagnos. Pusselbitarna föll på plats för både henne och Mattias.
– Äntligen fick jag förklaringar på varför saker ibland blir lite knasiga! Nu förstod jag varför hon har en tendens att ha massor av projekt igång parallellt. Också varför hon har så himla svårt att avsluta dem. Min irritation byttes ut till förståelse, berättar Mattias.
Något år efter att Anna fått sin diagnos så fick även barnen sina diagnoser. Sonen Gentaro har adhd och dottern Ayumi, add. Skolan har periodvis fungerat dåligt för barnen och omgivningen har haft svårt att se deras behov av stöd. De – liksom Anna – är bra på att ta saker inåt och ”skärpa sig”. Reaktionerna har sedan kommit hemma med krascher, kaos och dåligt mående. Anna och Mattias har kämpat hårt för att barnen ska få rätt hjälp, förståelse och stöd. I den kampen tror Anna att sina egna upplevelser har underlättat litegrann.
– Jag känner ju själv ofta igen mig i hur barnen mår. Det tror jag är en stor fördel i kommunikationen med skolvärlden och även inom vården. Jag förstår barnens upplevelser och kan förklara det på ett sätt som omgivningen lättare kan förstå.
Det blev till slut för mycket
Att hålla koll på familjelivet, barnens skolgång och sitt eget arbete parallellt med sina egen funktionsnedsättning blev till slut för mycket för Anna. Hon blev långtidssjukskriven på grund av utmattningssyndrom. Hon har alltid varit stresskänslig och haft svårt med oförutsägbara händelser och nu blev det ännu jobbigare. Marginalerna som tidigare var små är numera minimala. Om något oplanerat inträffar finns Mattias alltid med på tå lite i bakgrunden. Han är ständigt redo att rycka in om det krisar sig och tillvaron är på väg att krascha. Mattias är också en viktig resurs i arbetet med att efteråt fundera på vad som gick fel och vad de kan lära av det. Just att tänka lösningsfokuserat genomsyrar hela familjelivet.
– Man kommer ju ingenstans genom att gräva ner sig i vad som är problem. När det stormar och saker och ting lugnar ner sig brukar Anna och jag mötas och prata om hur liknande situationen kan undvikas i framtiden. Vi gör samma sak med barnen. Ber dem ofta komma med egna förslag på lösningar, säger Mattias.
Tidigare hade familjen problem med krascher och sammanbrott på helgerna. Genom att fokusera på de helger som blivit bra – så kom de fram till en hållbar lösning. De bestämde sig för att aldrig boka in mer än en aktivitet per helg, samt för att alltid lägga in mycket tid för återhämtning.
Strukturen är a och o
Att familjelivet struktureras upp på ett bra sätt är jätteviktigt för både Anna och barnen. För att undvika kaos på måndag morgon så går Anna och Mattias noggrant igenom den kommande veckan på söndag kväll. De har också en gemensam familjealmanacka på google där allt som händer ska skrivas in. Anna är beroende av struktur samtidigt som hon själv har väldigt svårt att behålla den.
– Att skapa rutiner är ju lätt, men de är ju inte lika lätta att komma ihåg. Jag brukar försöka skriva ner rutinerna så jag slipper ha dem i huvudet, annars kan det hända att jag glömmer bort dem under ett lov eller ledighet, säger Anna.
Morgonrutinerna är ett bra exempel på hur snabbt det kan gå för Anna att tappa strukturen och på hur mycket energi en icke nerskriven rutin tar.
– Om jag kommer in och ska hjälpa Anna och barnen med frukosten på morgonen kan hon bli jättefrustrerad. Hon har satt sin struktur så hårt att hon blir jättestörd om jag kommer in och avbryter. Jag gör inte det längre utan jag låter henne vara ifred, morgonen blir lugnare så, berättar Mattias.
Det verkar vara just deras outtalade sätt att växla och parera ansvaret sinsemellan i kombination med en stor portion ömsesidig förståelse som är en framgångsfaktor i deras relation.
– Trots att det stundtals kan vara tufft så är jag så glad att jag har Anna i mitt liv. Hon är min allra bästa ”teammate”, säger Mattias och tittar kärleksfullt på Anna.