Barnrättsbyråns nya rapport ”…och jag kunde inte andas” – En granskning av våld mot barn på de statliga ungdomshemmen beskriver hur utsatta barn med funktionsnedsättning är inom Statens institutionsstyrelse (SiS). Rapporten visar att de våldsamma ingripandena (så kallade ”avskiljningar” – när en person isoleras i ett särskilt rum) främst drabbar yngre flickor med autism och/eller intellektuell funktionsnedsättning. En grupp som är extra sårbara och ofta bär med sig erfarenheter från tidigare trauman och övergrepp.
– De fakta som redovisas måste leda till förändringar, säger Attentions ordförande Anki Sandberg i en kommentar. För oss som arbetar med målgruppen placerade barn och unga med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) som adhd och autism är det som framkommer i rapporten dock ingen nyhet. Inom Attentions projektet Ung dialog har vi tagit del av flera berättelser från barn och unga som berättar om bristfälligt bemötande, isolering och våld från personal och om en våldskultur bland de unga själva som normaliserats.
Rapporten bygger på en systematisk kartläggning av hur ungdomshemmen hanterar sina särskilda befogenheter att lösa konflikter med hjälp av avskiljningar. Dessa innebär i princip alltid våldsamma fysiska ingripanden, där personalen använder våld och tvång i samband med att barnet förs till avskiljningsrummet. Den visar också att det inte är äldre pojkar med antisocialt beteende från de kriminella ungdomsgängen som oftast utsätts för denna åtgärd, utan barn med funktionsnedsättning. Barn som har särskilda rättigheter om bra behandling och ett gott bemötande enligt Lagen och särskilt stöd och service (LSS).
Dessa barn och unga behöver stöd, anpassningar och förståelse, men är inte garanterade sina mest grundläggande behov av trygghet och omsorg. Variationerna mellan olika SiS institutioner är stora. I det förbättringsarbete som måste till uppmanar vi ledningen att leta efter de goda exemplen och låta de sätta tillräckligt avtryck i det förbättringsarbete som måste till.
Attentions vision är att inga tvångsåtgärder ska riktas mot barn med funktionsnedsättning. För att nå dit behövs en tydlig målsättning från SiS ledning om minskad användning av tvångsåtgärder. Vägen dit måste gå via kompetensutveckling och användande av metoder och verktyg anpassade för målgruppen. För att detta ska kunna realiseras behöver SiS präglas av ett ledarskap som på riktigt vill förändra.