Idag på Världsdagen för psykisk hälsa vill vi passa på att uppmärksamma vikten av att få rätt stöd sent i livet. Länge trodde man att neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) växte bort innan man blev vuxen, men nu vet vi att detta inte stämmer. Många har kvar sina svårigheter genom hela livet. Äldre med NPF riskerar att eventuellt felaktigt få diagnosen demens eller att man missar underliggande NPF-problematik, vilket kan leda till felaktig behandling. Taina Lehtonen Fil.dr. Leg psykolog, Specialist i Neuropsykologi ger tips på hur personal kan tänka kring detta.
Hej Taina! Hur kan personal som möter äldre misstänka att det handlar om NPF och inte demens?
Om man som personal möter äldre som uppvisar beteenden som kännetecknas av symtom som man möter hos yngre vuxna med NPF (såsom koncentrationsproblem, impulsivitet, rastlöshet, svårigheter med socialt samspel, begränsade och repetitiva beteenden etc.) kan det vara viktigt att utröna om dessa beteenden alltid har funnits eller något som dykt upp först på senare tid. Den avgörande skillnaden mellan NPF hos äldre och demens är hur länge symtomen har funnits. Detta är alltså viktigt att kartlägga som första steg .
Den avgörande skillnaden mellan NPF hos äldre och demens är hur länge symtomen funnits.
Taina Lehtonen Fil.dr. Leg psykolog, Specialist i Neuropsykologi
En svårighet med att skilja mellan NPF sent i livet och demens är att vissa av de kognitiva svårigheterna som kopplats till NPF (t.ex. koncentrationsproblem, planeringsförmåga, impulsivitet, repetitiva beteenden) även förekommer vid demenssjukdom. Här blir anamnesen avgörande för att skilja mellan någon som inte tidigare haft NPF symtom men som gradvis tappar kognitiva funktioner och någon som alltid varit glömsk, lättdistraherad, rastlös/impulsiv, haft svårt med social interaktion eller haft begränsade repetitiva mönster i beteenden). Flera samsjukliga problem vid NPF (t.ex., depression, ångest, sömnsvårigheter och olika somatiska tillstånd) förekommer även hos äldre med demenstillstånd. Senare tids forskning visar också på samsjuklighet mellan t.ex. ADHD och demenssjukdom. Det behövs dock mer kunskap såväl avseende samsjuklighet som för att öka den differentialdiagnostiska säkerheten för NPF hos äldre vuxna i förhållande till demenstillstånd.
Om man som personal möter äldre och misstänker NPF kan det bidra till att en adekvat utredning initieras och därmed ökas träffsäkerheten diagnostiskt för tidiga tecken på demenssjukdom och/eller odiagnostiserad NPF.
Det är viktigt att äldre med NPF får rätt stöd med möjlighet att nå sin fulla potential även sent i livet – här kan personal som möter äldre göra stor skillnad.
Taina Lehtonen Fil.dr. Leg psykolog, Specialist i Neuropsykologi
Det är viktigt att äldre med NPF får rätt stöd med möjlighet att nå sin fulla potential även sent i livet – här kan personal som möter äldre göra stor skillnad.
Med rätt stöd kan vi sannolikt också öka följsamhet i, och förbättra utfall av, behandling av såväl psykiatriska som kroppsliga tillstånd.
